MENY
27 oktober 2018
Idag är det Lördag. Alltså dags för parkrun. I vanliga fall skulle jag vakna strax efter klockan 7, alldeles uppsprallad över att snart få cykla iväg och träffa massa trevligt folk att springa med.
Den här morgonen var dock lite annorlunda. Med tanke på min dödliga sjukdom (förkylning) så var det inte så mycket spring i benen. Och inte ens någon övertygande känsla att ens lämna min sköna säng.
Jag kompromissade dock och gick som vanligt upp, åt lyxfrukost (som vanligt bestående av havregrynsgröt med proteinpulver från Elit Nutrition och en kall Red Bull) och slappade en stund i fåtöljen.
Med undantag från rinnande näsa och viss brist av fungerande smaklökar mådde jag över förväntan. Dock var jag så klart inställd på att det inte skulle bli någon löpning för mig idag, men en promenad borde funka. Då får man fortfarande träffa folket och även behålla sin postition i statistiken (den där Lanneborn är en farlig utmanare till min förstaplats).
För att jag inte skulle ryckas med i löpningen klädde jag mig icke löp-passande. Ja, jag må ha ganska bra karaktär, men ser jag folk som springer kan det vara svårt får mig att hålla mig ifrån att hänga på. Ungefär som en hund som jagar en brevbärare, eller nåt.
Det blev alltså jeans, luvtröja och gå-skor. Mitt i all misär att inte få springa uppenbarade sig iallafall en ljusglimt. Jag plockde fram ett par jeans jag inte haft på ett tag. I vanliga fall brukar man ju skylla på att kläderna krymper i garderoben, istället för att erkänna att man blivit fet. Den här gången var det tvärtom.
För inte allt för länge sedan kunde jag ha de här jeansen utan bälte. Så det är inte bara vågen som visar glada nyheter. Även byxorna låter hälsa att jag har blivit mindre fet :)
Jag tog bilen till start, så att jag skulle slippa kall luft i halsen under cykelturen. Det var ju hyfsat kallt på morgonen.
Den första jag träffade när jag kom fram var Rasmus. Han påpekade min klädsel och nämnde något om att jag såg snabb ut. Lyckligtvis talar jag flytande ironi och förstod mycket väl hans hånfulla kommentar.
Medan vi pratade kom Andreas småjoggande. Vi vinkade glatt till honom. Dessvärre hade han tagit av sig glasögonen och hade därmed noll koll på vad som hände utanför den närmaste meterns radie och vinkade inte tillbaka.
Strax efteråt satte han på sig glasögonen, såg oss och kom fram för att hälsa. Han påpekade min klädsel och att jag såg snabbt ut...
Jag börjar misstänka att biblioteket har manusförfattare som skriver ett par skämt åt sin personal som de kan ta med sig och använda på diverse folk under helgen för att framstå som fyndiga. Tyvärr hade ju inte Andreas och Rasmus pratat ihop sig innan, och jag kan bara gissa hur pinsam stämning det kommer vara i fikarummet på Måndag efter att de körde samma skämt och därmed förstörde den fyndiga fasaden de har byggt upp under över ett års tid.
Starten gick och jag höll mig i bakgrunden. Dumt att stå i vägen när jag ändå "bara" ska gå. Så jag tog sällskap med Karl, som var eftergångare, och hade därmed pratsällskap hela vägen.
Efter att ha kommit i mål (på den långsammaste tiden ever) valde jag att hoppa över fikat. Jag ville inte riskera att smitta de andra genom att sitta där och hosta, så jag räknar med revanch nästa vecka. Både med bättre tid och mer fika.
Eftersom jag ändå hade bilen ute passade jag på att svänga förbi Mekonomen på väg från parkrun. De hade 25% på allt, och det var en del jag behövde ha. Gjorde även något för mig oerhört främmande; jag handlade åt en bil som inte kommer från VW. Jupp, ni läste rätt.
Nettan bad mig köpa med torkarblad till hennes Clio. Det är samma Nettan som lyckades få mig att smaka på sushi. Hon har en farlig förmåga att lyckas påverka mina handlingar.
"Har du ställt undan finbilen för säsongen?" undrade kassören när jag betalade.
Antar att man räknas som stamkund när personalen vet vad man kör för bil ;)
Som tjockis-dagen erbjuder blev det även idag hamburgare från Hamburgebruket. Med tanke på min förkylning valde jag att öka på min dos av C-vitamin och istället för enbart Pepsi körde jag halva muggen med Zingo. I min värld består Zingo av färskpressad apelsin med en gnutta socker och lite kolsyrat vatten. Förstör inte min världsuppfattning genom att påstå att jag har fel.
0