Micke

 

Jag försöker när tid (och motiviation och ork) finns att simma på Onsdagkvällarna. Jag har märkt att efter 19 är det väldigt folktomt, vilket passar mig som inte kan simma i rak linje utan mer tenderar svaja åt båda hållen, inte helt olikt en alkis som just hämtat sin veckoranson på bolaget stegar iväg mot närmsta parkbänk.

När jag cyklar till och från jobbet passerar jag Gustavsvik, och den här Måndagen var inget undantag. Det som däremot var lite annorlunda jämfört med övriga Måndageftermiddagar var att det stod bilar parkerade lite överallt; först och främst på parkeringen, men även på gatan och gräsmattan. Och då slog det mig att det är Höstlov och det slog mig därmed även att jag hoppar över simningen den Onsdagkvällen. (jag hörde på Fredagen att det var ett väldigt bra beslut, för det hade tydligen varit i stort sett kaos i bassängen).

 

På Måndagkvällen blev det återigen spinning. Jag har på något sätt kommit till ro med att spinningledare inte har så bra musiksmak, och går dit helt utan förväntning på bli glatt överraskad gällande musiken. Däremot tänkte jag att det kan väl åtminstone inte bli Håkan Hellström den här kvällen också. Isåfall skulle det innebära fjärde spinningpasset i rad där han är med, och så illa kan det väl ändå inte bli.

Det kunde det...

 

Det var någon låt om att han ramlade vidare och ramlade inte på discotek eller något i den stilen.

"Och vi ramlar vidare med Håkan!" ropade ledaren glatt. "Sämre kan man ha!"

Kan man verkligen det? undrade jag. Men insåg att det skulle faktiskt vara värre att sitta i minusgrader i en Volvo som luktade vitlök och få en rotfyllning samtidigt som Annie Lööf höll tal och bjöd på fiskbullar. Och med det i bakhuvudet framstod inte Håkan Hellström som så illa i jämförelse...

 

Tisdag innebär intervaller med Örebro AIK, och så var det även denna Tisdag. Kvällens pass innebar 15x1 minut med 1 minuts vila mellan varje. Man kan i brist på bättre vetande tänka att en minut är väl inte så jobbigt. Det är ju bara att köra på. Man får ju ändå vila mellan varje minut, så det kan väl inte vara så farligt. 

Som sagt; i brist på bättre vetande kan man tänka så...

 

Det var en sorts befrielse när det var klart och vi fick jogga några varv i lugnt tempo innan det var dags för lite styrka. Och ja, t.o.m. Plankan var en skön upplevelse i jämförelse med intervallerna. Men ändå längtar jag till nästa gång. 

 

 

Om nu Onsdagkvällen var kaos på Gustavsvik så var det raka motsatsen på Fredag morgon. Det ovanligt lugnt. Det hjälpte så klart inte mig att simma bättre för det. Det gick si så där, och jag började få en viss panik när jag kom på att jag och Jessika planerar att köra Lindesimmet 2020. Det är bara drygt ett halvår kvar och med tanke på hur seg jag är på att lära mig simma ordentligt kommer de stackars funktionärerna vid målet får jobba övertid innan jag är framme. Jag har redan dåligt samvete för dem...

 

När jag kom till jobbet och gick in i butiken för en välförtjänt Red Bull sa Ulrica att från och med Måndag kommer hon inte sälja Red Bull till mig längre, för hon anser att jag dricker för mycket. 

"Från och med Måndag kommer jag isåfall inte vara lika charmig som jag brukar", svarade jag.

Ulrica påstod att jag aldrig varit charmig. Dumma brud. Hon borde ta en Red Bull och öppna sinnena.

 

En vanlig sak att läsa i min blogg är "Lördag innebär som vanligt parkrun". Och därmed kanske det känns lite ovant när jag här skriver att Lördagen innebar ingen parkrun för mig. (fast havregrynsgröt med proteinpulver från Elit Nutrition och en kall Red Bull blev det ändå till frukost så klart).

Den här Lördagen var det dags för Kilsbergsleden, som Örebro AIK arrangerar, och därmed bör vi som är med i klubben ställa upp som funktionärer. Och det är ju det minsta man kan göra med tanke på hur mycket glädje man har av att få vara med.

 

Den här tiden på året är temperaturen oftast inte den mest angenäma, och att stå ute flera timmar och hålla i en flagga känns inte så lockande, men man får ju offra sig. Så jag klädde mig varmt, tog med en extra tröja och två par handvärmare, och självklart några burkar Red Bull, och cyklade iväg mot starten.

När vi som skulle vara flaggvakter hade samlats och alla fått sina postioner visade det sig att vi var några för många, så vi var några som inte fick någon flaggvaktsposition. Och jag blev istället tilldelad uppgiften att hjälpa till med efteranmälningarna. Så jag satt vid en dator inne i värmen och knappade in löparnas uppgifter, istället för att stå i skogen och frysa. Jättetråkigt. Verkligen jättetråkigt... 

Håller tummarna för samma uppgift nästa gång också ;)

 

Efter att sista start gått hade jag inte så mycket mer att göra vid datorn, så då gick jag ut och kollade om jag kunde hjälpa till med något annat, vilket mest blev att prata med Nicklas och Stefan tills sista löpare kommit i mål och vi kunde börja plocka ner målområdet. Så det blev ett par timmar i kylan för mig ändå, men jag ska absolut inte klaga. Jag hade det ju riktigt bra ändå.

 

Imorse, Söndag morgon, vaknade jag och kände precis som förra Söndagen ett väldigt sug att ta en lugn och lång frukost framför TV:en och bara slappa hela förmiddagen. Fast med tanke på att jag inte sprang något alls igår och det inte har varit så mycket träning i veckan så sa samvetet att en slapparförmiddag inte var något jag gjort mig förtjänt av. Så det var bara att lyssna på samvetet, ta på sig löparkläder och sticka ut på en runda. Jag klädde mig uppenbarligen lite för varmt, och redan efter ett par km började jag svettas känna att det här inte skulle bli någon angenäm runda. Strax över 12 km blev det iallafall, i lugnt tempo.

 

Einar har sagt att han skummar bara igenom min blogg för att se om han är med, och när han inte är med så är det inget att läsa. Ungefär. Bara för det ska han få bli omnämnd och t.o.m få bildutrymme. Jag förutsätter härmed att du kommer bli en trogen läsare, varje vecka. Och kom ihåg; följer du med på en löparrunda så kommer du nästan garanterat bli omnänd igen. Just saying...

Och nej, den här bilden passar egentligen inte in i en träningsblogg då den inte har något som helst med träning att göra, men vad gör man inte för att göra Einar glad? ;)