Micke

 

Det finns en del saker jag tycker illa om. Det finns väl egentligen en hel del saker jag tycker illa om. En av de sakerna jag tycker riktigt illa om och som har varit väldigt märkbar senaste två veckorna är att vara sjuk och inte kunna träna.

När jag inte tränar får jag väldigt mycket svårare att hålla mig till den nyttiga kost jag har vant mig vid. Det har därmed blivit en del onyttigheter även på icke tjockis-dagar.

Den här bilden illustrerar ganska väl hur de här två förkylnings-veckorna har förändrat mig.

 

 

Camilla frågade om jag inte kunde låta bli att äta så mycket onyttigt. Jag svarade att jag har ju bara två intressen; det ena är att kolla film och äta gottis. Det andra är att träna. När jag inte kan utöva det ena av intressena läggs av någon anledning mer tid på det andra intresset...

 

Det var därför väldigt skönt att igår äntligen göra något som kunde liknas vid träning igen. 

Klockan 06:00 (eller 05:58 om vi ska vara riktigt petiga) stod jag utanför Gustavsvik, redo för lite simträning.

Med badbyxorna på mig upptäckte jag att det går vääääldigt snabbt utför med kroppsformen så fort man börjar äta onyttigt och sluta röra sig. Jag hoppas verkligen att jag är igång nu, och kan fortsätta min strävan efter en mindre fettfylld kropp.

 

Själva simningen gick som det brukar. Inte så bra alltså. Men jag fortsätter att träna. Det är fortfarande nästan nio månader kvar till Utmaningen, så fram till dess har jag förhoppningsvis fått till det.

 

Angående Utmaningen och mina problem med simning. Vi pratade om det på jobbet i veckan. I tävlingsreglerna står det att man inte får använda el-cykel vid cykelmomentet. Men det står inget om att man inte får använda en båtmotor vid simningen. Något jag ska fundera på kanske... ;)

 

Idag är det Lördag, och som vanligt parkrun. Förra veckans parkrun innebar ju långsam promenad, då jag inte var i spring-bart skick. Det var därför lite extra stor längtan till dagens upplaga. Jag har fortfarande lite hosta kvar och har som sagt inte tränat på nästan två veckor, så jag gjorde mig inställd att ta de lugnt. Springa, men inte satsa på några rekordtider.

Var även i valet och kvalet om jag skulle cykla eller åka bil till starten, men valde cykeln till slut, för att få någon sorts uppvärmning.

 

Framme vid start träffade jag som vanligt massa trevligt folk, och man blir så glad för att man har fått det här parkrun-beroendet, som varje Lördag är en fantastisk start på helgen.

Vid start ställde jag mig nästan längst bak. Jag skulle ju som sagt ta det lugnt och då är det dumt att vara i vägen för de som inte skulle ta det lugnt.

 

Starten gick och folk sprang iväg. Jag tänkte att under 25 minuter ska jag väl försöka komma iallafall, och joggade efter. Snart kände jag att det här gick lättare än jag trodde, och ökade tempot lite. Tänkte att jag kör på och ser hur jag känner.

Även om det var lite småjobbigt så var det inte så oerhört plågsamt, så jag körde vidare i det tempot. 

Efter målgång visade det sig att det gick rätt bra under förutsättningarna. Inga oerhört snabba tider, men inte heller något jag känner att jag behöver skämmas för.