MENY
Man kan uppenbarligen inte ens lita på mig. Jag som fram tills nyligen ansåg mig själva vara målbilden för trovärdighet. Tidsbrist och sömnbrist får väl vara de främsta anledningarna till att det återigen blev ett långt uppehåll mellan inläggen.
Som ett bevis för den som tror att det är dåliga bortförklaringar bifogas härmed en bild som visar hur det ligger till. Jag har plockat med mig datorn till tvättstugan, för att skriva bloggen där, medan maskinerna snurrar omkring bakom mig.
Veckan har haft sina med och motgångar. En av de större motgångarna är att det blivit betydligt kallare ute. Det gör att man varje morgon måste välja mellan fördelar och nackdelar av vilket transportsätt man väljer att ta sig till jobbet med.
Att ta en av bilarna lockar oftast mest. Att ta en av cyklarna lockar oftast desto mindre. I alla fall mellan Oktober och April...
Min karaktär och min strävan efter att komma i form gör att jag oftast väljer cykel framför bil till slut. Och när jag efter 5-6 km börjar få ont i fingrarna av kylan ångrar jag mitt val, men har allt som oftast glömt bort det till morgonen efter, då jag återigen glatt hoppar upp på en cykel och ger mig av i mörker och kyla med för tunna handskar på händerna...
Att vi nu har minusgrader innebär att risken för snö är överhängande. Tidigare i veckan kom första snöflingorna, men lyckligtvis övergick det till regn och på eftermiddagen fanns det inte längre några bevis på naturens mest ondskefulla nederbörd.
Eftersom jag och Costner har sagt (det var förvisso i Somras när det kändes lååååångt kvar till snöperioden) att vi ska springa parkrun under 21 minuter innan snön kommer så känns det lite stressigt. Ska tilläggas att snöflingor som förvandlas till vatten på marken räknas inte, utan innebörden av ”innan snön kommer” är alltså när underlaget består av snö. Men som sagt; det börjar kännas lite stressigt nu. Vi vet ju inte om vi har samma tur nästa gång snön börjar falla...
Förra veckan sprang jag ju på 21,01, och var därmed löjligt nära målet. Den här veckan var jag inte i närheten. Men mer om det senare.
I Onsdags var det dags för löpskytte. Jag ska nog inte räkna med att någon kommer höra av sig och anlita mig som prickskytt för att avrätta någon suspekt stadsledare eller liknande på grund av mina färdigheter inom skytte. Däremot kan jag vara behjälplig att fly med vapnet efteråt, för löpningen gick rätt bra.
Samtidigt som jag skrev det här började jag fundra på om det är som på film, att FBI och liknande organisationer sitter och kontrollerar allt som alla skriver och letar efter hotbilder mot ledande personer. Och att jag nu genom att ha skrivit ovanstående stycke har hamnat på deras lista över misstänkta terorister. Typiskt.
Efter de 20 varven på löparbanan med tillhörande skjutningar var det dags för nedvarvning. Eftersom det bara vara jag som kom i mål just då så stack jag ut på ensam nedvarvning några varv. När jag kom tillbaka fick jag frågan hur många varv jag sprungit egentligen.
”Nu körde jag bara tre varv nedvarvning” , svarade jag när jag stod dubbelvikt och hyperventilerade genom både näsa, mun och gissningsvis även öronen.
”Nedvarvning? Med den pulsen?”, blev svaret.
”Det är ju så kul att springa...”, sa jag.
Fick inget egentligt svar, utan mer en blick som betydde att jag är dummare än tåget.
”Jag ska kanske ta några fler nedvarvnings-varv. I lugnare tempo...” sa jag.
”Ja, du kanske ska göra det...”
Så det blev fem lugna varv innan jag åter var i mål och kunde stretcha lite med gott samvete.
Fredagsmorgonen brukar innebära simning. Nu har ju dessvärre Gustavsvik gjort det lite svårare att simma där. De har tagit bort allt vatten.
De gör någon underhållsreperation eller vad det nu var de kallade det, och det kommer pågå till början av December. Då simning inte var aktuellt den här Fredagen fick jag hitta på något annat. Jag valde att åka till gymmet.
Här följer en lista på fem ställen man absolut inte uppskattar att befinna sig på.
· Begravning
· Tandläkaren
· Vilse i skogen när det börjar skymma
· Jobbet mellan ca Oktober till April (när det är så kallt på lagret så man har ångest varje dag man åker dit)
· Gymmet
Åååååh vad det är tråkigt på gymmet. Sååååå tråkigt.
Jag var på nya Friskis, som öppnade ute på Aspholmen för någon månad sedan. Det luktade fortfarande nytt när man klev in där. Alltid något positivt.
Och ja, gymmet var fint, och det var väl inte så mycket att klaga på. Förutom att det är sååååå tråkgit att vara på ett gym. Efter träningen körde jag 25 minuter på crosstrainern som nedvarvning. För att fördriva tiden tittade jag på TV:n de har satt upp på väggen framför. Och jag har nu sett reklamfilmen för Friskis så många gånger så jag inte känner något sug att gå dit igen. Varför köra samma 2 minuter långa reklamfilm för att promota gymmet som personen som ser filmen redan befinner sig på?
Men efter regn kommer sol, som det brukar heta. Eller som man kan översätta det; efter självmordsframkallande gymbesök kommer underbart skojsig löpning. För idag är det Lördag och alltså parkrun.
Ingen som följer min blogg har väl undgått att lära sig hur min morgonrutin på Lördagar ligger till. Men idag blev det faktiskt ett undantag. Den började som vanligt med havregrynsgröt med proteinpulver från Elit Nutrition och en kall Red Bull, följt av lite slappande innan det var dags att göra sig klar för avfärd. Och där kommer avsteget från rutinen. Idag var temperaturen på nivå att isbjörnarna stannade inomhus, så någon frisyr behövde inte fixas, då ett stycke värmande huvudbonad skulle placeras på huvudet innan jag lämnade mitt varma hushåll.
Marken var helt torr idag, så jag tog premiärtur med mitt senaste cykelbygge. (då den saknar skärmar får den bara komma ut vid torrt väglag).
Efter några hundra meter började jag ångra mitt val av cykel. Det är i grunden en Skepshult från 70-talet med en enda växel framåt. Så när man fått upp hastigheten en aning fick man trampa runt väldigt snabbt, och jag hade på gränsen till mjölksyra när jag kom fram. Men har man inga tider att passa och bara ska lulla omkring så blev cykeln riktigt trevlig.
Förra veckan blev jag ju lite hindrad vid starten, och missade mitt mål med två sekunder, vilket var ganska sugigt. Idag tänkte jag försöka undvika det, så jag ställde mig väldigt långt fram. Så när starten gick var jag bland de fem första, och för att inte vara en sån som är i vägen för de som eventuellt är snabbare bakom körde jag nog på i lite för högt tempo, och straffet blev att jag blev trött. Gårdagens besök på gymmet hade även förvandlat mina ben till lite mer sladdriga varianter än jag är van vid.
Sammanfattning; det gick inte så bra som jag hade hoppats på. Ingen katastrof, men målet att komma under 21 minuter blev genast betydligt mer avlägset. Drygt 21.40 tror jag det blev (har inte resultatlistan framme och orkar inte öppna ett fönster till i datorn för att plocka fram den).
Efter målgång var jag trött (som jag brukar vara efter ungefär 98% av mina löpningar), så då tyckte Andreas att det var en ypperlig idé att vi skulle springa samma runda en gång till. I lugnt tempo.
Lugnt tempo kan ha helt olika innebörd för olika personer. Andreas kan innan start säga "Idag ska jag ta det lugnt", och en person som inte känner till hans definition av ordet "lugnt" kan invaggas i tron att det betyder att man tar det lugnt. Vis av erfarenhet har jag lärt mig att han sekunderna efter start har glömt vad han nyss sa, för i hjärnan har han just förvandlats till Speedy Gonzales, Hjulben eller liknande serifigur.
Jag har förvisso aldrig hört honom roppa "Beep Beep" innan han sticker iväg mot Rävgången, men jag skulle inte bli helt överraskad om det händer ibland...
"Nja", svarade jag. "Jag vet ju vilket tempo du håller".
"Nej, vi kommer ta det lugnt", övertygade han mig. Och tro det eller ej, men det gjorde vi faktiskt. Fem stycken blev vi som gav oss ut på en extra runda i det alldeles fantastiskt fina väder det var idag. Om man bortser från att det var kallt alltså.
Nu är tvättstugan klar, så det är väl lämpligt att åka iväg till Hamburgerbruket nu. Jag är hungrig och jag måste hinna äta hamburgare innan tjockis-dagen är slut. En Frank's och två Red Bull är redan avnjutna (är det ett riktigt ord?) men lite mat behövs också för att bygga upp den här löparkroppen :)
0