Micke

 

Idag var det som sig bör på en Lördag dags för parkrun. Och ytterligare som sig bör började dagen med lyxfrukost, som trogna läsare troligen har lärt sig utantill vid det här laget; havregryngsgröt med proteinpulver från Elite Nutrition och en kall Red Bull.

Idag var det även premiär för mina nya skor som jag köpte tidigare i veckan. De har betydligt mindre stoppning och är lite mer bara "sko med dämpande sula utan lull-lull" jämfört med tidigare skor. Ungefär som att gå från en fullutrustad Passat av senaste årsmodell till en Golf MKI. De gör jobbet men utan lyxen och bekvämligheten som vissa kräver. Själv föredrar jag ju äldre bilar som man känner att man kör, och inte nya lyxvidunder som man åker med. Så i den jämförelsen är ju nya skorna perfekta.

Något jag märkte när jag cyklade mot start var att det där med minimal stoppning gör att skorna inte står emot kylan så mycket. Eller rättare sagt inte alls. Det blev kallt om mina små fötter.

 

Framme vid start träffade jag Hanna, som jag har tjatat på ca 75 gånger att hon ska vara med och springa. Hennes dotter Melina var också med, och hon skulle senare imponera på oss båda, skulle det visa sig.

 

Jag stod och pratade vid start, och var inte riktigt med vid startögonblicket, och hamnade därför rätt långt bak. Eftersom det är ganska trångt de första ca 200 meterna betyder det att om man hamnar för långt bak får man svårt att springa om. Jag hade dock inga förväntningar eftersom det var premiärtur med nya skor, men jag tänkte försöka få till någorlunda tid iallafall, så när det blev lite bredare sprang jag förbi en del och kunde sedan hålla det tempo jag själv ville.

 

Nya skorna var riktigt bra. Bra dämpning, men inte svampiga, lagom långa skosnören (till skillnad mot Nimbus 20 som har en ungefär tre meter lång bogserlina på varje sko) och framförallt satt skorna riktigt bra på fötterna.

Det gjorde att det faktiskt gick över förväntan, och jag kom i mål 10 sekunder från mitt PB. Och självklart funderar jag ju på om jag hade slagit mitt PB om jag hade startat längre fram och inte behövt springa i kö den första biten. Men men, det kommer fler Lördagar :)

 

Efter målgång tog jag och Annica en lugn nervarvningsjogging och mötte efter ett tag Melina, som kom i riktigt bra fart. 

"Vart har du Mamma?" undrade jag.

"Hon är nånstans där bakom", svarade Melina utan att verka speciellt anfådd. Det visade sig senare att hon var två minuter före Hanna i mål. Såååå bra jobbat av en 8-åring :)

 

Blev det fika efter löpningen? Har Påven lustig hatt?

 

Efter dusch och en kall Monster bar det av till garaget. Årstiden har kommit till den punkt då det är dags att göra iordning Sommar-bilen för att gå i ide. Så det blev en sista tur för säsongen. Dock med taket stängt. Det var lite för kallt för öppet tak idag. Efter tvätt och fulltankning är han nu inlåst i garaget och jag hoppas att Våren kommer snabbt så vi kan åka ut igen.

 

Nu hade jag gjort det nödvändiga för dagen, och jag kunde äntligen ägna mig åt min tjockis-dag som jag sett fram emot rätt länge. Den startades med en ny smak av Rockstar som jag inte provat tidigare. Och som jag inte kommer köpa igen.

Den smakade ungefär som när man slickar ihop ett kuvert. Inte så fantastiskt beroendeframkallande faktiskt.

 

Efter den misslyckade starten blev resten av tjockis-dagen desto godare. Lite för god kanske, för nu är jag typ tjock. Så nu har jag börjat planera kommande veckas träning, och har förhoppningsvis snart bränt bort dagens hamburgare, bakelse, munkar, chips, energidryck, Dr Pepper och övrigt jag råkat få i mig.

Bara hoppas att ork och motivation är lika stor när det väl är dags för träningen som det känns just nu när jag sitter i fåtöljen och planerar...