Micke

 

Förra Torsdagen började innomhussäsongen för löpskyttet. Vi var minimalt med deltagare den gången, och en gissning var att aktiviteten krockade med andra aktiviteter. Därför gjordes den här veckan ett försök att flytta träningen till Onsdagen, för att se om det skulle göra att fler hade möjlighet att vara med.

Synd bara att jag simmar på Onsdagar efter jobbet...

Men jag ser inte problemen; jag ser möjligheterna. Och när jag hade räknat lite på det i huvudet insåg jag att jag nog skulle hinna med både simning och löpskytte, om jag bara var lite effektiv med tiden.

 

Så efter jobbet åkte jag till Gustavsvik, där jag möttes av en nästan tom bassäng. Motionsdelen var helt tom, och resten av bassängen var glesbefolkad. Skönt att slippa trängas. Dock hade jag bara den lyxen några minuter, innan de dök upp fler människor, och plötsligt var vi tre stycken. Det gick ändå rätt bra få plats ;)

Ända till två väldigt omfångsrika damer i 35-40-årsåldern valde att ha sitt kafferep i motionsbassängen. 

Nu menar jag inte att det blev trångt i bassängen för att deras kroppsform var några gånger större än genomsnittet. Problemet var att de simmade i bredd och var såååå långsamma. Och de visade absolut noll hänsyn och gjorde inga som helst försök att underlätta när vi andra ville simma förbi.

Det gjorde att vi andra inte kunde simma så fritt, eftersom det hela tiden blev möte för någon, när någon försökte ta sig förbi de runda damerna. Till slut gav jag upp och åkte hemåt. Jag skulle ju ändå äta lite och vila inför löpskyttet.

 

Idag var vi fler på löpskyttet, både vuxna och barn. Och jag.

Hans sa att idag fick vi välja mellan att springa ett eller två varv mellan skjutningarna. Hallå, jag betalar ju för det här, självklart vill jag ha valuta för pengarna, så jag sprang två varv mellan skjutningarna. Ju mer löpning desto roligare.

Tydligen hade inte alla det tankesättet. Eller rättar sagt; jag var tydligen den enda som hade det tankesättet, och jag fick kommentarer senare att "vissa springer väldigt mycket". 

Skjutningen gick bättre än vanligt, och det blev inte många straffvarv alls. Kul att det går bra att skjuta, men lite tråkigt att inte få springa fler straffvarv.

Tiden går fort när man ha kul, och plötsligt hade jag sprungit mina 20 varv.

 

Efter att alla gått i mål körde vi en staffett i lag om två. Första omgången fick vårt lag 19 av 20 möjliga. Och det var jag som gjorde missen.

I andra omgången fick vårt lag 8 av 10 möjliga. Och det var min lagkamrat som gjorde båda missarna. "Nu har jag inte dåligt samvete för min miss längre", sa jag glatt till honom.

 

Och inte heller den här veckan var Lars med. Tråkigt. Jag behöver min nemesis för att pressa mig lite mer. 

Men nästa vecka däremot, då händer det grejer. Troligen iallafall. Då ska Titti vara med, så då blir det åka av.

Hon tyckte att löpskytte verkar kul och passande för henne, eftersom man får ligga och vila mellan löpningarna. Hon är så blåst. ;)