Micke

 

På något sätt känner jag mig fluffig och otränad för tillfället, och ändå har träning varit aktuell vid flertalet tillfällen under min dag. 

Som vanligt har jag ju mina 18 km cykelpendling fram och tillbaka till jobbet, som förivisso inte räknas som träning, men en bra vardagsmotion.

På hemvägen stannade jag till vid Löpex och hämtade ut min nummerlapp till Å-stadsloppet, som Löpex varit vänliga nog att betala åt mig. Jag hoppas att jag inte kommer göra dem besvikna med mitt resultat. Jag vet faktistkt inte vilken tid jag ska förvänta mig, men förhoppningsvis ingen katastrofalt långsam tid. Vi får väl se. Bara två dagar kvar.

 

Efter det cyklade jag vidare hemåt, där jag festade loss på sockerfri blodpudding och lite färskpressad apelsinjuice. Jag vet minsann hur man lever det goda livet...

 

Framåt kvällen var det dags för skojsigheter. Inomhuspremiär för löpskyttet. Ingen motvind, inga ojämna knöliga löparrundor, ingen kyla. 

Tyvärr var vi inte så många ikväll, men det var hur kul som helst iallafall. Och bra träning fick vi. Jag saknade förvisso min nemesis; Lars.

Vad är Stålmannen utan Lex Luthor? Vad är Tom utan Jerry? Vad är Batman utan Jokern? Vad är min löparkarriär utan Lars?

 

Mellan varje skjutning sprang vi två varv runt löparbanan, vilket gjorde att när man kom tillbaka till skjutningen var inte puls, andning och övrigt lika harmoniskt som innan löpningen. Trots det gick det faktiskt hyfsat. Visst blev det några straffrundor, men inte alls lika många som jag hade räknat med.

 

Vid sjunde eller åttonde skjutningen sa Tord att nu skulle jag lära mig ytterligare en sak. Jag skulle vinkla ut armbågen och ha den som stöd, och styra geväret med tumme och pekfinger.

Det ledde till att den skjutningen resulterade i fyra straffvarv av fem möjliga...

Man kan jämföra det med att någon kommer fram till Vincent van Gogh och säger "Jag ser att du målar nästan felfritt. Jag tycker att du ska cykla baklänges på en skumpig grusväg med förbundna ögon när du målar nästa tavla."

Fast Tord vet så klart vad han talar om, och med lite mer träning kommer jag nog minska straffvarven betydligt om jag lyssnar på hans råd. Även om straffvarven är lite trevliga de också, på något märkligt sätt ;)

 

Trogna läsare vet vid det här laget att mitt största problem vid simning är andningen. Eller bristen på kunskap att kunna andas. Nu visar det sig att problem med andning är ett återkommande problem vid min träning. Vid löpskytte ska man ju helst undvika att hyperventilera när man skjuter, då det mycket väl kan innebära att geväret helt plötsligt pekar någon helt annan stans än vad som var tanken. Men när man just sprunigt är det lite svårt att kontrollera andningen. Jag har därmed fått ännu ett andningsproblem att jobba med.

Jag måste hitta en hobby som inte innebär andning över huvud taget. 

 

Även den här veckan har inneburit att jag har varit på jobbet mellan 04:15-04:30 på mornarna. Därför är det väldigt välkommet med simträning vid 6 imorgon bitti. Det blir ju rena rama sovmorgonen liksom. Fatta hur snygg jag kommer vara efter den skönhetssömnen :)