MENY
26 oktober 2018
Den här bloggen har som huvudsyfte att berätta om min träning och mina (förhoppningsvis) framsteg.
Som trogna läsare säkert har märkt har det varit dåligt med uppdateringar den här veckan. Och förklaringen till det är att träningen varit bristfällig. Mer än bristfällig t.o.m. Den har varit exakt noll existerande. Noll och återigen noll.
Veckan har hittills innburit fem dagar. I Måndags cyklade jag mina 18 km fram och tillbaka till jobbet. Efter det var det slut.
På Tisdagen kände jag mig lite blä i halsen när jag vaknade, men bara på den där nivån så att man egentligen inte är sjuk, utan man känner sig hyfsat bra när man väl kommer igång. Jag valde dock att ta bilen till jobbet istället för att cykla, och hoppade även över min inplanerade simning på eftermiddagen. Tänkte att genom minimal ansträngning så minskar risken för att hals-sunket utvecklas till sjukdom. Dessvärre har jag ju ett fysiskt jobb och dessutom i en byggnad minmalt varmare än en Sommarmånad i Qaqortoq...
På Onsdagen var känslan liknande som dagen innan. Därmed blev det inget löpskytte på kvällen. Och dessutom bil fram och tillbaka till jobbet igen. Att det skulle bli någon träning snart kändes väldigt avlägset, och abstinensen ökade. Och det blev så illa så att jag åt glass på kvällen. På en Onsdag. Mitt i veckan. Utan att det var tjockis-dag. Livet började härmed gå utför.
Köpte även med mig lite läkande dryck. Hallå, innehåller namnet "Dr" så bör det vara läkedryck. 4,5 liter blev det. Borde räcka åtminstone två-tre dagar. Köpte dock ytterligare 1,5 liter idag, för att vara på säkra sidan.
Torsdagen var snäppet sämre än Tisdag och Onsdag, och jag insåg att Fredagens simning inte skulle bli av. Och återigen bil som transportmedel.
På morgonen fick jag en utmaning av Camilla. Jag skulle lyssna på den här hela arbetsdagen:
Det ledde till att två personer skapade irritation på jobbet. Dels jag som så klart antog utmaningen, och körde den i drygt 8 timmar. Men framför allt Camilla, då ett flertal personer undrade hur hon kunde vara så dum så att hon gav mig den utmaningen, då hon mycket väl borde veta att jag har svårt att tacka nej till en utmaning.
På eftermiddagen kom Hanna och utmanade mig att köra den hela Fredagen också, vilket fick Einar att skrika rakt ut "NEEEEEEJ!! VARFÖR GÖR NI SÅ HÄR MOT OSS?!!"
Då jag inte vill orska hjärtattack hos Einar så avböjde jag utmaningen den här gången.
Framåt eftermiddagen började jag frysa lite, så det var skönt att få åka hem. Där la jag mig i badkaret och halvsomnade tills vattnet blev för kallt.
Fredagen, alltså idag, var mer misär. Jag åkte till jobbet som vanligt, men efter bara någon timme började jag hosta och vara allmänt äcklig. Och eftersom jag hatar folk som går till jobbet när de är hostiga och äckliga i tron att det är så oumbärliga så skulle det ju vara en väldig dubbelmoral om jag själv fortsatte åka runt och äckla mig. Så efter en stund valde jag att åka hem innan jag smittade någon annan.
På vägen hem stannade jag till vid Maxi och köpte apelsiner, glass och sånt man behöver när man är sjuk. När kassörskan skulle scanna min Red Bull stannade hon upp och tittade på mig en kort stund.
"Ser jag för ung ut?" log jag.
"Jaaa... men du klarar dig den här gången", svarade hon.
Trots att jag är sjuk så muntrar det iallafall upp min vardag att jag var på gränsen att få visa leg för energidryck :)
Jag har för övrigt fått en ny farvoritdryck. Captain Morgan blandat med Dr Pepper. Alldeles fantastiskt gott. Inte alls samma besvikelse som Jäger blandat med Dr Pepper.
Så förmiddagen har tillbringats med min nya favoritdryck och salamismörgåsar. Hoppas att det hjälper mig att bli frisk snart. Jag vill så gärna komma igång med träningen igen innan folk börjar tro att jag är en rikishi. Men å andra sidan, blir jag en rikishi så ska jag minsan satsa stenhårt mot toppen och bli en youkozuna. Min förkärlek för ostbågar kommer nog göra succé i det fallet ;)
0