Micke

 

Det började bli dags att köpa nya löparskor. Jag brukar köpa nya löparskor en gång om året, vilket betyder att jag egentligen inte helt kunde motivera ett nytt köp redan, då mina Asics Nimbus inhandlades i Våras, och man inte behöver ha 5:a i matte för att räkna ut att det inte har gått ens i närheten av ett år sedan dess. Men det var ju det där med att det fanns pengar att tjäna. Beroende på hur man tolkar innebröden av ordet "tjäna". 

 

Löpex har en kampanj där de bjuder på startavgiften till Å-stadsloppet om man köper nya skor hos dem. Startavgiften är 350 kr, så genom att köpa ett par nya skor får jag startplatsen betald och har därmed tjänat 350 kr.

Titti säger att skor är alltid en investering av pengarna, och kan inte räknas som en utgift, och därmed har jag tjänat 350 kr.

Camilla säger att om jag inte hade köpt nya skor hade jag haft 1500 kronor kvar. Vilket hon förvisso har rätt i, men då hade jag å andra sidan inte tjänat 350 kronor.

 

Just nu undrar jag hur många av de som läser det som här tror att jag verkligen är så där blåst ;)

 

Men men, nya skor var tvunga att inhandlas och då passade det perfekt att få anmälningsavgiften betald.

Jag har under majoriteten av tiden jag sprungit nästan uteslutande använt Asics (med undantag för IceBug när det är halt ute) och de senaste typ tio paren har varit Asics Nimbus, som har varit toppen (med undantag för prislappen). För ett par år sedan ändrade de storleken på dem. Jag har alltid kört med 44,5, men nu var de helt plötsligt för små, och de senaste åren har jag fått köra på 45, och de har funkat bra. Tills i Våras när jag köpte Nimubs 20 Stockholm, som var någon limited edition. 

Jag borde ju ha anat oråd redan när det stod Stockholm på skorna, då det är en stad jag absolut inte vill vara i närheten av.

Även skosnörena lämnade ju en del att önska. När man knytit skorna hade man fortfarande tillräckligt mycket snöre kvar för att kunna knytta ytterligare ett par skor.

Ju mer jag löparrundor jag genomförde med dem, desto mer märkte jag att de inte sitter lika bra på fötterna som tidigare upplagor har gjort, och jag bestämde mig alltså för att nu fick det vara dags för nya skor.

 

Som vanligt åkte jag till Löpex. Även om det kan vara billigare att handla på de stora kedjorna så föredrar jag att handla där personalen vet vad de talar om. Jag har vid ett tillfälle varit dumsnål och köpt ett par löparskor på XXL, där det visade sig att den ena skon var felkonstruerad. När jag ville reklamera den svarade den dryge killen på skoavdelningen "Vi säljer inte skor med någon garanti för att du inte får ont av dem". Och därmed undviker jag numera sunkiga XXL ungeför lika mycket som jag undviker Stockholm.

 

Löpex däremot har både trevlig och kunnig personal, och det blev som sagt ett besök där. Eftersom jag tidigare varit nöjd med Nimbus ville jag ha något som påminde om dem, som de var förr. Att lämna ett märke jag använt så länge var lite konstigt. Men få inga dumma tankar nu; samma sak kommer absolut inte hända när jag köper bil nästa gång. Där är märket förutbestämt och ska inte förändras.

 

Efter att ha provsprungit på deras löpband med 6 olika skor fastnade jag till slut för ett par Salomon Sonic RA. De kändes som att de verkligen satt fast på foten som den skulle. De är dessutom ca 100 gram lättare än de Asics jag sprungit med senaste tiden. Det bör ju innebära nytt PB på parkrun inom kort :)