MENY
Gårdagens löpning var en av de bästa på länge. Från att i Våras haft en av de värre löpar-svackorna jag haft, där jag ibland inte ens kom under 25 minuter på 5 km så var gårdagen ett bevis på att jag är på väg åt rätt håll.
AIK var med på parkrun och höll i olika fartgrupper. Man kunde välja mellan 22, 25, 30, 35 minuter. Jag valde 22-minutersgruppen, men räknade inte med att kunna hänga med hela vägen.
En kort sammanfattning är att det kunde jag, och kom i mål på 21,45, vilket är nytt PB för mig på den banan. En förbättring på 1,01 minuter.
En förbättring som gjorde att man fick nytt sug på att lägga mer tid på löpning och att en tro på att jag kanske kan nå mitt mål att komma under 20 minuter en dag. Det känns visserligen fortfarande avlägset, men jag tänker kämpa på så gott jag kan och hoppas på det bästa.
När jag cyklade hem från Naturens Hus efter parkrun-fikat igår upptäckte jag hur min kropp innehåller väldigt många åldersgrupper.
Mitt körkort säger att jag är 42, min förkärlek för Lucky Luke säger väl att jag är 12, att jag får visa leg då och då säger väl att jag i rätt ljus ser ut att vara 20, det mesta av min kropp är väl ungefär 28 (påstår jag) förutom mina knän som vid den cykelturen kändes som strax över 85...
Den korta cykelturen var smärtsam och jag kände mig inte alls som 28 år. Att jag dessutom skulle springa terrängloppet Tarstaborgsrundan dagen efter kändes just då inte så genomtänkt.
Vaknade i morse och var faktiskt inte riktigt lika stel längre. Förvisso kommer jag på mig själv att använda en 70-årings vokabulär när jag ska resa mig från golvet. Alltså de där ljudeffekterna som bäst passar in i tecknad film som kretsar kring en resa med ånglok. "Hffffff" och "Eeeeeemmh" och liknade varje gång man t.ex har knytit skorna.
Dagen började som sig bör inför ett lopp med lyxfrukost. Havregrynsgröt med proteinpulver från Elite Nutrition och en kall Red Bull.
Jag har fortfarande inte fått någon sponsring av Elite Nutrition, trots all reklam jag gör för dem. Förvisso har jag inte ens försökt, så jag kan inte klaga. Har åtminstone fått den här stiliga munkjackan när jag beställde proteinpulver en gång, så lite plus kan man nästan säga att jag har gått. Nästan alltså... ;)
Efter avklarad frukost och färdigfixad frisyr var det dags att åka mot Tarstaborg, som ligger i utkanten av Pålsboda, ca tre mil härifrån. Ingen extremt lång resa alltså.
När jag kom fram hade jag nästan en timme på mig till start, så det var ingen stress. Gick och anmälde mig.
"Du har sprungit det här loppet förr va?" sa damen vid anmälan. Kul att vara igenkänd. Om det är något positivt man är igenkänd för alltså...
Efter anmälan gick jag tillbaka till bilen och gjorde mig klar. Eftersom Tarstaborgsrundan är ett terränglopp använder jag stödskenan till min stukade fot. Jag använder den inte längre vid vanlig löpning, men vid sånt här underlag fegar jag ut och känner mig lite tryggare med den.
När det var omkring 20 minuter kvar gick jag mot start, där jag träffade Therese. Vi körde någon dryg kilometer uppvärming innan vi återvände till starten. Kände under uppvärmningen att skenan skavde så när vi kom tillbaka knöt jag om skon, rättade till skenan och förberedde mig för start.
Det här är ett lopp där man bara springer några hundra meter grusväg innan man svänger in på smala stigar i skogen, så man har inte lång tid på sig att springa om innan man hamnar i ett led där man får anpassa sig efter framförvarande. Därför ställde vi oss ganska långt fram, för att inte bli så blockerade, men inte så långt fram så att vi blockerar de som är snabbare än oss.
Starten gick och jodå, självklart blir man hindrad av långsammare löpare, men det är ju som det är. Lyckades ta mig förbi en del iallafall innan vi vek av in i skogen.
Redan innan två kilometer kände jag att skenan började skava igen. Skulle jag stanna och göra om proceduren eller skulle jag bita ihop och köra på? Jag valde att springa på. Efter ett tag vänjer man sig kanske vid smärtan, tänkte jag. Dessutom borde jag ju vara i mål inom en timme, så det var inte så lång smärta.
Strax efter fyra kilometer kommer man till den jobbigaste backen på hela loppet. När jag just påbörjade min klättring uppför såg jag Therese högst upp. Innan loppet hade hon berättat hur sur hon hade varit för att hon inte orkade med vårt tempo igår, men att hon hoppades att slå mig idag. Med det försprång hon hade antog jag att hon troligen skulle få sin önskan uppfylld. Typiskt.
När det var omkring 3,5 km kvar märkte jag att jag hade någon alldeles bakom mig. Det var en man som låg nära, och min ork var si så där, så jag steppade åt sidan för att släppa förbi honom. "Du verkar snabbare än mig", flåsade jag.
"Det vet jag inte riktigt", svarade han men sprang om.
"Det märker vi snart", sa jag och tog rygg på honom.
Han höll ett rätt bra tempo. Iallafall bra för mig, för jag lyckades hänga på honom, och det är oftast lättare att springa när man har någon att ta rygg på.
När det var en knapp kilometer kvar blev stigen lite bredare och han vinkade förbi mig. "Du var starkare idag", sa han.
"Det är bara en synvilla", log jag.
Nu var det inte långt kvar så jag tog de sista krafterna och lyckades passera ytterligare två personer innan jag kom in på löparbanan där målgången var.
Mitt krav var att komma under en timme, min förhoppning var att komma under 45 minuter, och min gissning var att jag skulle komma mellan 50-55 minuter. Slutresultatet blev strax under 49 minuter. Varken bra eller dåligt. Inget att skämmas för och inget att jubla för. Min placering vet jag inte riktigt. Inte först och inte sist.
Efter målgång kom mannen jag tagit rygg på fram och tog i hand och jag tackade för draghjälpen. Vi löpare är ett synnerligen trevligt släkte :)
Träffade Therese igen (hon kom ungefär två minuter före mig) och vi tog en dryg kilometer nedvarvnings-jogging. Avspärrningsbandet som vi så graciöst hoppade över vid uppvärmningen passeraes inte lika graciöst av mig nu, utan det blev mer ett ansträngt kliv över. Får se hur stel jag är imorgon efter de här två dagarna.
En tjusig medalj och en vattenflaska som går att rulla ihop fick jag med mig från dagens lopp.
Nu har jag avnjutit min tjockisdag, som bl.a innehållit pizza, Dr Pepper och några burkar Frank's. Precis som en njutningsfull tjockisdag ska vara. Naaaaaaajs :)
0