5 september 2018
Imorse var det dags för tredje lektionen i mitt försök att bli en snabbare simmare. Jag har sagt det förr, men jag säger det igen; jag trodde aldrig att det skulle vara så komplicerat att lära sig simma. Eller simma kan jag, men ni fattar ju vad jag menar.
I slutet av dagens lektion skulle vi börja öva på att andas. Jag har därmed idag svalt mer av Gustavsviks klorvatten än jag brukar.
Ta tre-fyra armtag, vrid huvudet, andas ut genom näsan, öppna munnen, ta tre-fyra armtag, var instruktionerna vi fick.
Så jag tog tre armtag, vred huvudet, tappade balansen, öppnade munnen, andades in genom näsan som fortfarande var under vattnet tillsammans med min öppna mun, insåg att det här var ju inte rätt, gjorde ett nytt försök med ungefär samma resultat.
Kan tillägga att det här var något vi bara provade på de sista minuterna idag, så troligen kommer vi gå igenom och träna mer på det vid nästa lektion. Förutsätter jag iallafall.
Vet inte om det bara var en slump att jag fick upp den här bilden i mitt Instagram-flöde...

När jag kommit hem blev det ett glas vatten och en powerbar i fåtöljen, där jag föga förvånande somnade till ett tag. Det är sååååå skönt att ha Semester och inte behöva tänka så mycket på tider.
När jag vaknat gjorde jag mig klar för en löparrunda. Jag tänkte ta det lite lugnt med träningen de här kommande dagarna då jag har dubbla lopp inplanerade i helgen. Men en liten lugn runda kan man ju kosta på sig.
Lagom när jag var på väg ut hörde Nicklas av sig och undrade om jag skulle med och köra intervaller på löparbanorna på eftermiddagen, vilket jag alltså fick tacka nej till. Däremot pratade han om plask och lek på Gustavsvik imorgon. Jag hoppas verkligen att han med "plask och lek" verkligen bokstavligen menar att vi ska åka vattenrutchkana hela förmiddagen och inte att det var någon fördold omskrivning för simträning ;)
Idag fick jag för övrigt veta min starttid till Lördagens lopp. Jag får starta i första startgruppen och har därmed kortare sovmorgon än om jag fått starta i sista startgrupp. Det positiva är väl att jag åtminstone inte bör komma allra sist i mål då sista startgruppen startar 40 minuter efter min.
Tydligen är det ett rikigt jobbigt lopp, speciellt de sex kilometerna som går inne i gruvan. Men jag har en fenomenal plan för att springa snabbare. Innan start kollar jag på "My bloody valentine".
När jag sedan väl är nere i gruvan kommer jag hela tiden tänka på att Harry finns bakom något hörn, och då kommer jag automatisk springa snabbare.
Jag menar, finns risken att man träffar på Harry där nere så vill man nog därifrån fortast möjligt. Vem vet, jag kanske t.o.m. slår banrekordet.
0