Micke

Mer tankar och erfarenheter av simning
 
Jag kommer ihåg i högstadiet när jag skulle läsa tyska. På vår allra första lektion var vår allra första uppgift att skriva ner siffrorna 1-10 med bokstäver, så som vi trodde att de stavades på tyska. En ganska omöjlig uppgift, för vem vid sina sinnes fulla bruk fattade att i Tyskland utalar man "V" som "F", eller att tyskarna har en förkärlek till att använda "Z" så ofta så att Don Diego de la Vega skulle kunna stämma dem för någon sorts trademark-intrång.
 
Vad övningen egentligen var bra för minns jag inte. Kanske var det för att vi skulle inse att tyska ord inte alls följer samma stavning som vi är vana vid. Eller också var det bara något som vår lärare utsatte oss för för att ha något kul att berätta i lärarummet en timme senare.
"Ha ha, ni skulle ha sett spånen i min klass. De trodde att 'Vier' som uttalas 'Fier' stavas med 'F'. De är helt tossiga."
 
En liknande händelse inträffade för ett antal veckor sedan. Första lektionen på crawlkursen, första övningen (efter den ganska krävande aktiviteten att ta på sig en kondom-badmössa utan att vika öronen tredubbla och undvika att rycka ut håret med rötterna, samtidigt som man helst skulle undvika att skjuta sig själv i ögat med den när man tappade taget) var att simma lite crawl. 
Vår tränare sa att vi skulle simma så som vi trodde att man skulle göra, medan hon filmade. Och vem är väl jag att misstänka att de där filmerna kommer hamna på youtube snabbare än jag sveper en Red Bull på min tjockis-dag?
 
Nu visade det sig att hon hade en tanke med det här. För på vår sista lektion igår, filmade hon igen, och idag dök båda filmerna ner i mailkorgen. Där kunde man dels se på den första filmen att jag mycket väl kunde ha blandat ihop simning med bergsklättring, men framförallt kunde man på andra filmen se vilken skillnad det blivit på min simning på de här veckorna. Jag är ju fortfarande långt ifrån kapabel att kunna kalla mig en simmare, men det har verkligen gått ett stort steg åt rätt håll. Så nu gäller det bara att fortsätta träna. Det är ca tio månader kvar till Utmaningen. Tio månader är lång tid ibland och kort tid ibland. Det känns långt när man tänker på att det är tio månader kvar till Sommar och sol. Men det känns som väldigt kort tid när man tänker på att jag planerar att kunna simma ordentligt då.
 
Näpp, det där är ingen delfin som glider fram i vågorna. Det är en ung stilig man. Jag alltså.
 
I Oktober 1994 tog jag körkort. Plötsligt var det inget krav att ha någon bredvid sig när man körde bil. Jag kommer ihåg allra första gången jag körde bil själv.
Jag hade fått låna Mammas bil. En vit Jetta, och jag åkte för att hämta min kompis Martin. Nu var vägarna öppna för två 18-åringar redo för äventyr. Så vi åkte till Mc Donalds Drive in. Det var lagom äventyrligt. 
Det var en speciell känsla att köra själv, utan någon som höll koll på vad jag gjorde. Och den känslan är nu på väg tillbaka.
Imorgon är det dags för första simträningen utan att ha någon tränare att rådfråga eller som påpekar att jag simmar ur bild. Visst har jag ju tränat på egen hand tidigare, men då har man ju några dagar senare fått bekräftelse på om jag lärt mig rätt eller fel. Nu har jag inte längre det bollplanket, och jag är härmed tydligen redo att återigen ge mig ut i världen på äventyr på egen hand. 
Undrar om man kan simma till Mc Donalds...
 
För övrigt; om två dagar är det Lördag. Tjockisdagen alltså. Jag har idag hittat två nya smaker på Rockstar, så nu börjar mitt förråd inför Lördag bli komplett. Uj vad man längtar till Lördag.
 
 
 
 
Signe Mjälteflis

Dags att damma den där hyllan?

Svar: Tanken har slagit mig, men tiden räcker inte till när jag dessutom måste hinna springa runt och sätts PB på parkrun titt som tätt 😁😉
Micke

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress