Micke

 

Senaste bloggen kretsade mest kring min sömnbrist, överhopning av arbetsuppgifter, utebliven träningsork, utebliven träningsmotivation och allmän misär i det stora hela.

Sömnen är fortfarande en bristvara, och arbetsuppgifterna är fortfarande alldeles för många för att någon (utöver Chuck Norris) ska hinna med det på en 8-timmarsdag. Men bortsett från det så har det vänt en aning åt det bättre hållet igen. Uppenbarligen behöver jag bara gnälla av mig lite för att komma igång igen. Så dagen efter min gnäll-blogg tog jag med mig badbyxor och övrigt till jobbet, och såg till att sluta i tid (hallå, jag har varit där sedan 04,30 varje morgon senaste tiden så då kan jag faktiskt sluta i tid med nästan gott samvete) och svängde förbi Gustavsvik på vägen från jobbet. Till skillnad mot när man simmar innan jobbet så var det betydligt fler människor att trängas med nu. Tre stycken faktiskt. Jättejobbigt.

 

Jag kommer svagt ihåg när man var barn och åkte till stranden med familjen. Man skulle alltid ha med sig allt möjligt, och det blev typ två påsar med bilar, spadar, hinkar o.s.v.

Jag minns inte när man slutade ha med sig halva bohaget till stranden, men kanske runt 7-8-årsåldern eller nåt. 

Men det finns undantag. På Gustavsvik igår var ett av de undantagen på plats. En man i gissningsvis 50-årsåldern som hade tagit med sig alla sina badleksaker. Eftersom jag fortfarande är väldigt otränad när det gäller simning så tog jag en paus efter varje länga, och såg då hans förehavande medan jag letade efter konsten att andas.

 

Han började med att plocka fram en dolme (googla innan ni kallar mig snuskis om ni inte vet vad en dolme är. Inom simning alltså), som han simmade med en halv längd, innan han klev upp ur bassängen. När jag hade simmat en länga låg dolmen på kanten, men han var inte i närheten. När jag nästan var tillbaka till ursprungspunkten mötte jag honom. Nu hade han satt på sig simglasögon och körde någon sorts crawl. Det gick faktiskt ganska snabbt. En stund.

Jag simmade vidare när jag efter ett tag möter honom igen. Då kommer han med simfenor och en sån där frigolitbit framför sig. Vid nästa vända ligger frigolitbiten på kanten. Motsatt ände av bassängen från där dolmen ligger. Vid det här laget började min simtid ta slut för dagen och jag fick inte se om han kom tillbaka med en uppblåsbar flamingo eller nåt.

 

Under simingen kände jag ett väldigt sug på löpning, och tänkte ta en runda när jag kom hem, men eftersom jag var och handlade efter simningen så sprack mitt tidsschema och det blev sänggång istället.

Dessutom skulle ju Titti och jag ut och springa idag efter jobbet.

 

Idag var Titti förkyld, så hon påstod att soffhäng med wrestling var att föredra framför löpning i regn. Jag blir alltid lika glatt överraskad när hon nämner att hon tittar på wrestling, även om det förvisso är Total Bellas hon kollar. Men men, ett steg på vägen ;)

 

Jag tänkte att jag får väl ta en löparrunda själv. Jag köpte nya hörlurar igår, och hade jag sprungit med Titti hade jag inte haft en chans att upptäcka om de funkar då hennes tjatter skulle ha överröstat det mesta. Men nu skulle det alltså bli ensam-löpning. 

Dessvärre blev jag omkörd av Noas Ark på hemvägen (kanske inte bokstavligen, men nästan) och insåg att det där med soffhäng och wrestling kanske passar för mig också den här kvällen. Vore ju dumt om mina hörlurar kortsluter sig i regnet på premiärturen liksom. Så suget och orken för löpning fanns iallafall, och det är ju en stor förbättring mot för några dagar sedan.

I övermorgon är det parkrun och på Söndag är det Annaloppet, så nu hoppas jag att löpargläjen och orken är här för att stanna ett tag.

Och imorgon är det sovmorgon. Det är simning före jobbet, så jag behöver inte gå upp förrän vid 04.30 ungefär. Naaaaajs :)