Micke

Simning, simning och så var simningen slut. Fast den fortsätter.
 
Idag skulle det ha varit dags för den femte och sista lektionen i crawl-kursen jag har gått. Fast det blev inte så. 
Idag var det istället dags för den sjätte och sista lektionen i crawl-kursen jag har gått. Våran tränare Åsa var vänlig nog att stoppa in en extra lektion igår, så det blev ett extra träningstillfälle jämfört med vad det var bestämt från början, och det tackar man ju inte nej till. 
 
Gårdagens lektion var mest repetition från tidigare lektioner, men det var ju något vi verkligen behövde. Åsa sa redan från början att det kommer ta omkring ett år innan vi kommer kunna det här, så på fem lektioner (eller sex lektioner) kommer vi inte bli fullutbildade, utan vi kommer lära oss grunderna som vi kan träna vidare på.
 
Dagens lektion blev det lite mer träning på andning. Hur kan andning var så komplicerat? Jag har åtminstone lärt mig att man ska vänta tills munnen är ovanför vattenytan innan man andas in. Det var inget som hon sa, utan jag upptäckte det själv, den hårda vägen. Det är väldigt svårt att få ny luft om man försöker dra in den under vattnet. Om någon undrar alltså...
 
Jag är fortfarande ganska förvirrad och antagligen tänker jag för mycket på vad jag gör (hur är huvudet placerat, hur är fingrarna vinklade, vart ska handen ner i vattnet och vart ska motsatt hand landa, varför flyttas ansiktet åt sidan trots att det ska vara nedåt, hur högt hamnar armbågen, hur stor del av fingrarna vidrör vattenytan på tillbakavägen + ytterligare en hel del saker som en vacker dag förhoppningsvis kommer automatiskt). Att crawla är inte så enkelt som man kan tro, kan jag passa på att meddela. 
Men som sagt; det är bara att träna vidare. Jag har nu bytt lite arbetstider några veckor framöver, så på Fredagar hinner jag simma före jobbet, och får istället stanna kvar och stänga våran avdelning på eftermiddagen. Ingen vill ju vara kvar till sist på en Fredag, så mina arbetskamrater var rätt nöjda med mitt förslag att förskjuta min arbetstid en timme de dagarna.
Jag vill så klart inte heller vara kvar sist, men man får väl offra sig i jakten på att få till sin simträning. Och förhoppningsvis kanske jag inte behöver bry mig om den här skylten om några månader... ;)
 
 
Löpning är bland det roligaste man kan göra (åtminstone när det går bra), och att springa lopp är alldeles fantastiskt kul, och något man oftast längtar efter. Men det märks att det nog har blivit lite för mycket den senaste tiden, för på något sätt ser jag fram mot kommande helg, då det är första helgen på ett tag som det inte är något inplanerat lopp, och jag är därmed ledig hela helgen. 
Jag har hittills genomfört 16 lopp i år, plus omkring 30 parkrun, så jag kan faktiskt ha en lopp-ledig helg, utan dåligt samvete. Säger jag själv iallafall :)
 
 
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress