Micke

 

Förrförra helgen var som bekant den helgen på året som man (iallafall jag) intar mer kalorier än vad som kan anses lämpligt om man inte råkar vara björn som just ska förbereda sig för att gå i ide. Vid Fredagsvägningen kom beviset på att det här var inte alls bra. Men å andra sidan var jag inte speciellt överraskad, och när Måndagen kom tog jag tag i problemet. När så den här senaste Fredagen kom hade jag gått ner två kg under veckan och jag känner mig inte längre som den sumobrottare jag var nära att förvandlas till en dryg vecka tidigare.

 

Jag har även haft en liten svacka i att hålla mig till tjockisdagar, och det har senaste tiden blivit en hel del energidryck även på övriga dagar. Så i Måndags körde jag igång med det igen. 

En sak jag har märkt är att jag kan dricka ett par burkar energidryck på kvällen och sedan gå och lägga mig och somna utan problem strax efteråt. De verkar inte ha någon effekt på mig.

En annan sak jag har märkt är att när jag nu inte drack minsta droppe energidryck blev jag väldigt trött, så tydligen har de någon sorts inverkan på mig ändå. Men det är bara att hålla i och kämpa på. Nu under Påsken har det förvisso blivit lite snedsteg i energidrycks-intaget igen (min karaktär har lite att jobba på).

 

Måndag, Tisdag, Onsdag cyklade jag de 18 kilometerna fram och tillbaka till jobbet. På Måndagen var det jobbig motvind när jag skulle cykla hem. På Tisdagen var det ännu jobbigare motvind. Och på Onsdagen blåste det så mycket så att jag trodde att jag hade hamnat i Kansas och snart skulle träffa Fågelskrämman, Lejonet och Plåtmannen...

 

På Tisdagen hade jag tänkt att jag skulle simma efter jobbet. Dessvärre verkade det som att vi förflyttats till 1676, när Danskarna invaderade Sverige under Skånska kriget. 

Riktigt så våldsamt var det förvisso inte den här gången. Men ett Danskt simläger besökte Gustavsvik hela veckan, och på eftermiddagarna var inga banor öppna för oss andra. Ingen simträning alls för mig alltså. Dumma danskar som sabbar mina planerade framsteg. 

Slaget vid Lund under Skånska kriget pågick ju bara en dag innan danskarna drevs på flykt. Den här danska simläger-invasionen pågår en dryg vecka. Jag saknar Karl XI.

 

Eftersom det inte blev någon simning fick jag ändra om mina planer så det blev en dryg mil löpning istället. Jag kände ett stort sug att prova hur snabba mina nya shorts var. De var inte så snabba som jag hade hoppats på. 

 

På Fredagen var jag ledig, så då hann jag åka till Gustavsvik på morgonen, och simma lite innan danskarna tog över. Eftersom dagen räknas som en helg öppnade de klockan 9 istället för klockan 6. Problemet med att de öppnar senare är att fler har vaknat och det blev rätt mycket folk. Inte för att jag är folkskygg, men jag är van vid att Fredags-simningen brukar innebära att jag delar bassängen med max 2-3 personer.

Simmade iallafall 70 längder, så 3,5 km fick jag ihop innan jag avbröt för dagen och cyklade till Statoil för att köpa korv och Monster. Som sagt; min karaktär har lite att jobba på när det gäller kosten.

 

Efter att ha kommit hem och vilat en stund infann sig suget att prova mina nya löparskor jag köpte på Torsdagen. Det var ju riktigt Sommarväder ute, så jag gav mig ut på en runda. Lite kraftlös i benen var jag och allmänt trött, så efter drygt 8 km fick det räcka. 

Sammanfattning av skorna (Saucony Ride Iso) var att det var skön dämpning men väldigt varma. Jag undrar hur de kommer kännas i Sommar om det blir lika bra väder som förra året.

 

På Lördagen var det som sig bör dags för parkrun. Jag vet inte varför, men jag hade på känn att det här var Lördagen då jag skulle slå mitt PB. Om det var för att jag hade gått ner i vikt eller om det var för att jag har kommit igång med cykelpendlingen, eller om jag bara hade fått värmeslag dagen innan och yrade vet jag inte.

 

Vid start brukar jag stå någonstans i mitten eller lite längre fram. Man kommer ju ändå om de långsammare längs med vägen. Den här Lördagen ställde jag mig däremot längre fram. Inte längst fram, men hyffsat. Jag hade inte tid att springa slalom mellan eventuellt långsammare löpare; jag skulle ju slå PB.

 

Starten gick och vi stack iväg. Jag kände att jag hängde med de snabba löparna riktigt bra. Iallafall de första 100-200 meterna...

När min klocka meddelade att första kilometern var avklarad på 4,10 sänktes mina förhoppningar om PB en aning. Jag trodde att jag hade spruningt några sekunder snabbare.

Nästa kilometer tog 4,19 och när tredje kilometern tog 4,26 insåg jag att det här var inte min dag.

 

Till slut kom jag iallafall i mål på 21.35. Inget PB i sikte, men det visade sig iallafall vara årsbästa.