Micke

 

Att det har varit mycket folk på Gustavsvik på eftermiddagarna senast tiden gissar jag som jag tidigare har nämnt har ett samband med diverse Nyårslöften som ska infrias. Jag var därför lite nyfiken på hur det skulle vara på Fredagen, då jag simmar före jobbet. Skulle Nyårslöftes-folket orka upp den tiden så att det även då skulle vara kaos och vilda Västern i bassängen?

Svaret på det var att det förvisso var några fler än vanligt, men långt ifrån hur det har varit på eftermiddagarna. Och den stora skillnaden var att ingen av de som var där simmade sicksack, hade vattengympa mitt i bassängen eller lade sig att flyta lite centrerat utan hänsyn till omgivningen. Så det gick betydligt lättare att ta sig fram, då alla simmade efter "reglerna" och använde sunt förnuft.

 

Igår kväll kom jag för övrigt äntligen fram till hur andningen funkar. Jag har dock inte provat det i verkligheten än. Men i huvudet har jag i stort sett full koll på det. Och det vet ju alla att det som framstår som fenomenalt i mitt huvud blir succé även i verkligheten...

Vi får väl se vid nästa simtillfälle om det blir tummen upp eller drunkningsolycka efter att jag har provat min teori.

 

Igår var det ingen parkrun-löpning för mig.

Trogna läsare satte nu kaffet i vrångstrupen, tappade datorn/telefonen i golvet och läste föregeånde mening minst en extra gång.

Ingen parkrun? Har stackarn amputerat benen? undrar någon. 

Sitter han inlåst på ett kloster i Bulgarien utan permisionsmöjligheter? undrar någon annan.

Var det inte Lördag igår? undrar en tredje.

 

Jag kan lugna er med att självklart blev det parkun för mig. Dock ingen löpning. Igår var det dags att vara funktionär igen. Något alla "måste" vara någon gång då och då, så vi kan fortsätta ha kul på Lördagarna. Och när jag skriver "måste" så låter det som något jobbigt tvång, vilket det absolut inte är. Dock säger samvetet att man måste ju hjälpa till ibland och inte bara utnyttja andras arbetsinsatser. Dessutom är det ju varken jobbigt eller tråkigt att vara funktionär. Det finns dock tre negativa saker

1* Man måste gå upp ungefär en halvtimme tidigare på morgonen.

2* Man får inte vara med och springa.

3* Eftersom man är med och plockar ihop efteråt hinner "min" plats på Naturens Hus bli upptagen inför fikat. Japp, jag är en vanemänniska ;)

 

Min uppgift vid gårdagens parkrun var eftergångare. Det var alltså jag som gick sist och såg till att ingen låg i diket med brutet ben i halkan, gick vilse eller eller något annat dumt. Och även plockade med mig skyltar och markeringar.

 

 

Efter genomfört uppdrag (ingen låg i diket kan jag meddela eventuellt funderande läsare) var det dags för fika på Naturens Hus så klart. De har höjt priset. Nämnde jag att jag är en vanemänniska? Jag tycker inte om förändringar. När förändringarna dessutom innebär ökade kostnader tycker jag ännu mindre om dem.

 

Efter fikat cyklade jag hem, bytte om och gav mig ut på en löparrunda. Så att jag fick till någon parkrun-löpning den här Lördagen. Även om det så klart inte var någon parkrun-löpning eftersom dagens parkrun redan var avklarad.

 

Satte på musiken, öppnade dörren och gick ut. Samtidigt som jag genom en kall vindpust blev påmind om hur löjligt kallt det är började musiken spela i hörlurarna. Kalla det en slump eller ett tecken från ovan, men första låten jag hör när jag kliver ut i kylan är är "Qaqortoq" med Raubteier.

Och för er som eventuellt inte är bekanta med den låten så går refrängen så här