Micke

 

Till skillnad mot förra veckan är vi nu åter ungefär full styrka på jobbet. Med vissa undandtag, men ändå tillräckligt full för att livet ska återgå till det någorlunda normala och bestå av arbetsdagar på endast 8 timmar. 

Sammanfattning: Nu har jag tid att träna igen.

 

Tisdagen innebar simning efter jobbet. Jag längtar härmed till att Januari ska ta slut, så att folk med Nyårslöften tröttnar och återgår till soffhäng.

Självklart är det jättebra att folk som inte tränar i vanliga fall rör på sig. Problemet är bara att många av de här människorna som tränar 2-3 veckor i början av Januari och sedan inte ser insidan av ett gym/simhall/ishall o.s.v förrän i Januari nästkommande år då Nyårslöftena åter ska infrias saknar sunt förnuft hur man beter sig för att alla som är där ska få en trevlig träningsstund.

Som ett exempel:

I motionsdelen simmar man som i en nolla, så efter två avklarade längder är man vid trappan och kan ge sig ut på nästa vända. Om någon kommer simmande vid trappan på väg ut på sin nästa vända är ju sunt förnuft att den som är på väg ner i vattnet via trappan väntar de fåtal sekunder det tar för den simmaren att passera.

Under den tid jag var där blev jag vid tre tillfällen hindrad just p.g.a av folk som nödvändigtvis var tvugna att tränga sig ner från trappan framför mig. Och ingen av dem hade särskillt bråttom när de väl kommit i vattnet, och jag fick simma om dem strax efteråt. 

 

Det var långt ifrån det enda jag fick uppleva, men skulle jag berätta om alla spån jag fick uppleva den här Tisdagen skulle det här blogginlägget bli ihågkommet som det längsta som någonsin har skrivits.

Fick iallafall ihop 44 vändor, så 2,2 km blev det.

Det sköna med att simma på eftermiddagen är att man efteråt kan åka hem och slappa, till skillnad mot Fredagar när jag simmar på morgonen och måste åka till jobbet efteråt. 

 

Under Tisdagen kom det en del snö, som delvis smällte och under natten till Onsdagen förvandlades till isgata, delvis avlöst av knölig isgata och diverse isgata med inslag av snö. Utöver det var det halkigt.

Ingen vid sina sinnens fulla bruk som har valmöjlighet skulle ta cykeln till jobbet en sådan dag.

 

När jag cyklade till jobbet den dagen var jag glad att jag tog cykeln med dubbdäck. Jag hade nog varit ännu gladare om jag tagit bilen. Eller om jag hade varit ledig.

Vissa delar var lättcyklade och vissa var ångestframkallande. Fick ihop mina 18 km cykelpendling utan att välta iallafall, så det får man vara nöjd med.

 

På kvällen var det dags för löpskytte. Första passet för året för mig. Löpningen kändes jobbigare än vanligt. Hoppas att det bara var för att jag var ringrostig, så jag inte håller på att tappa all min ork.

Själva skjutningen gick faktiskt över förväntan. Visst blev det en del straffrundor, men inte i närheten av hur det har varit vissa gånger.

 

Efter träningen ägnade hela deltagarstyrkan typ 20 minuter åt att leta efter Annicas telefon innan hon kom på att den låg hemma.

Japp, hon är blond.

 

Idag blev det simning efter jobbet igen. Och nu var det ännu mer folk att trängas med. Idag blev det 64 vändor, vilket alltså blir 3,2 km. Man kan alltså säga att jag nu har klarat Vansbrosimmet. Typ... ;)

Jag är ju ingen simmare, så jag hade ingen vidare stil de sista vändorna. Men det gjorde inget, för det hade jag inte i början heller. Eller i mitten. Eller någonsin. 

 

Nu är det dags att lyxa till med lite ostsmörgåsar innan det är sovdags. Imorgon är det simning före jobbet, och det vore ju lite dumt om jag skulle somna mitt under simingen. Då skulle det vara jag som var det där irritationsmomentet som är i vägen.