Micke

 

 

Den här veckan var den sista veckan innan Sommarlovet satte igång. Vissa kallar ledigheten för Semester. Jag anser att Semester låter alldeles för vuxen och seriöst för att gälla en yngling som mig; jag har alltså Sommarlov. Punkt.

Fredagen var ledig och Tordagen var kortdag men jobbet som skulle utföras var ungefär samma mängd som en vanlig vecka. Det i kombination med att jag varit så trött senaste tiden gjorde att det blivit väldigt dåligt med träning i början av veckan.

Vladimir frågade hur det går med simningen.

"Jag dricker mycket klor-vatten", svarade jag. 

"Fortfarande bättre än att dricka Red Bull", svarade Vladimir.

Dumma ryss.

 

Längtan efter Sommarlovet har varit lite extra stor i år och när Torsdagen väl kom var jag alldels uppsprallad och pirrig i magen hela dagen och påpekade för alla som ville veta (varav de flesta troligen inte alls hade något som helst intresse) hur många timmar det var kvar för mig att jobba.

När klockan så slog 12:00 satte jag på "Mitt Sommarlov" med Anita Hegerland på högsta volym, åkte ett varv på lagret bland loserna som skulle jobba till 14:00 och hoppade sedan in i bilen med en kall Red Bull i handen och tog sikte på friheten.

När jag skrev det här kom jag på att jag inte är helt säker på om jag kom ihåg att stämpla ut innan jag stack. Läser du det här Benny kan du gärna kolla min tidrapport. Sorry liksom.

 

Fredag brukar i vanliga fall innebära simning innan jobbet. 

Ha, vadå "innan jobbet?" Här jobbas inte. Jag har ju Sommarlov :)

Så det blev lite sovmorgon innan långfrukost (ååååh vad jag älskar att vara ledig). 

Eftersom vädret var fantastiskt och jag var ledig så var det ganska naturligt att ge sig ut på en löparrunda. Det var nästan två veckor sedan jag köpte mina Asics Nimbus och jag hade inte sprungit en enda meter med dem. Så vad passar bättre som premiärrunda än en solig Midsommar.

Första kilometern tog omkring 5.20. Tyckte det verkade konstigt. Visst, jag sprang inte fort, men riktigt så långsam tyckte jag inte att jag var. Någon dryg minut senare hade jag klarat av kilometer nummer två. Hmm, något verkar vara fel.

Sprang vidare och innan nästa minut hade passerat hade jag sprungit ytterligare en kilometer. En kilometer på omkring 40 sekunder. Enligt släktforskning är vår släkt helt Svensk sedan 1600-talet (längre än så har inte vi kommit i forskningen). Men med den kilometer-tiden börjar fundera på om det finns något spår från Kenya någonstan i begynelsen...

Den fjärde kilometern tog knappt två minuter och slutligen ca 4.40 på den femte. 

Fem kilometer på 14.34. Jo man tackar. Jag visste väl att Asics kan tillverka bra skor.

 

 

Jag har tillräckligt mycket självkännedom för att inse att klockan var på skämthumör, men visst kändes det kul att känna sig snabb någon gång. Efter att ha startat om klockan tog löpningen hem igen betydligt längre tid. Iallafall enligt klockan...

 

På kvällen var det Midsommarfest, och dagens andra träningspass. Nathalie föreslog att vi skulle spela badminton. Jag är urusel på badminton. 

Vi körde dubbel, där vinnarna fick möta nästa lag. Jag och Nathalie fick aldrig möta nästa lag. Nämnde jag att jag är urusel på badminton?

Hur som helst kan man inte låta bli att imponeras av hennes förankring av linorna till nätet. Vi övriga tänkte starta en vadslagning angående om hon kommer komma ihåg att ta bort dem innan hon använder bilen nästa gång...

 

 

När man har trevligt har tiden en förmåga att gå fort, och när jag kom hem på natten/morgonen visade det sig att jag bara skulle hinna få 4 timmars sömn innan det var dags att göra sig klar för parkrun. Men å andra sidan; Vince Mcmahon sover ju bara två timmar/natt, och han har ju blivit riktigt framgångsrik, så jag borde väl klara mig när jag faktiskt fick dubbelt så mycket sömn. 

 

När klockan sedan ringde var en av de första tankarna Red Bull. Eller något som gör mig pigg. Fast helst Red Bull. Eller amfetamin. Men Red Bull är nog bättre trots allt.

Så efter havregrynsgröt med proteinpulver från Elit Nutrition och en kall underbar fantastisk Red Bull var det strax dags för avfärd. Utan att fixa frisyren. Då förstår ni vilken nivå av trötthet jag låg på. Att hoppa över parkrun var dock aldrig något som ens försvävade mig. 

Trött?

Ja.

Tokig?

Nej.

 

Fyllde min låda på parkrun-cykeln med två Red Bull, en Frank's och Swebar, och insåg att jag borde ha byggt en större låda. 

När jag kom fram och möttes av den här synen piggnade man ju till en del. Sommar, blå himmel och löpning; så underbart.

 

 

Jag hade inte förväntningar på någon bra tid. Om jag efter start skulle känna att det gick bra skulle jag försöka öka, och annars skulle jag bara jogga runt i hyfsat tempo.

Starten gick och det kändes inte så illa. Det första 30-40 meterna. Sedan började mina ben kännas miffo. Efter några hundra meter kommer man fram till brun och därmde den första biten som går uppför. Där knäcktes jag och insåg att det här blir inte någon av mina bättre rundor.

Försökte dock hålla någorlunda tempo samtidigt som mitt huvud var fyllt av tankar på gräsmattan vid målgång, och den inbjudande känslan att få lägga sig där och sova.

 

Eftersom jag ändå inte skulle få någon vidare tid passade jag under löpningen på att exprimentera med lite olika löpsteg. Jag hittade ett som dels gjorde att jag sprang snabbare, inte landade på hälen och (i mitt huvud iallafall) hade en riktigt snygg löpstil.

Det negativa med det löpsteget var att jag blev trött efter bara en stund. Men under den stunden var jag kung på löpning.

 

Till slut var jag iallafall i mål på strax över 23 minuter. Nu väntade Red Bull och gräsmatta. Såååå skönt att få sitta på gräset, dricka sin Red Bull och inte behöva röra sig på länge. Trodde jag. Jag trodde tydligen fel. Vi skulle springa en runda till, sa Lars. 

"Öööh...nja....vet inte om jag...va...njaaaäää..." svarade jag självsäkert.

"Du behöver röra på dig", sa Lars.

"Men....nja...eller...orkar kanske inte...eller....nja...", fortsatte jag minst lika självsäkert.

Minuterna senare befann jag mig springande igen. Jag vet inte hur det gick till. Med längtan i blicken kastade jag ett öga över axeln där den mjuka inbjudande gräsmatten försvann längre och längre bort ju fler löpsteg jag tog. "Hoppas du är kvar när jag kommer tillbaka, min gröna sköna vän", hann jag tänka innan träden tog över utsikten och gräset genast bara var ett kärt minne i bakhuvudet.

 

Fem kilometer senare var vi tillbaka. Det känns väldigt främmande att erkänna att Lars hade rätt, men jag behövde tydligen röra mig, för jag var betydligt piggare nu. Löpning ger energi :)

 

På kvällen blev det, för att citera Nicklas "soft barhäng" med alla parkrunners som vill vara med. Föga förvånande innehöll 95% av kvällens samtalsämnen löpning. Fantastiskt trevligt.

Nicklas sa att om jag vill nå nästa nivå på löpningen så kanske jag ska tänka mig för angående Frank's och tjockisdagar. Vill man komma längre i löpningen så får man göra vissa uppoffringar. 

Någon timme senare spreds helt plötsligt ett enormt leende över hela Nicklas (ungefär som om ett dagisbarn ritat en streckgubbe som han döpt till Gubben Lycklig). 

"Har inte du tjockisdag idag?" fnissade han, och man riktigt såg att han var nära att spricka av iver. "Då kan vi ju gå till Mc Donalds. Jag är jättehungrig."

Tummen upp för folk som inte har så stora krav på vad som gör dem lyckliga.

 

Medan vi var ute fick jag ett meddelande från Titti som ville träna klockan 8 på morgonen. Visst behöver jag träna, så jag var inte helt negativ till förfrågan. Ett par timmar senare började jag känna mig lite mer tveksam. Och när jag kom hem på natten och räknade på antalet timmar sömn som skulle hinnas med ansåg jag Tittis förfrågan inte var det minsta verklighetsförankrad längre. Så jag meddelade henne att jag hoppade över träningen, och det var jag glad för när jag vaknade strax efter 9 på morgonen och fortfarande var trött. 

Så dagens träning innefattade att jag cyklade till Maxi och handlade. Men hallå, jag cyklade på min Crescent från 40-talet, så det var minsann tungtrampat och borde räknas som ett fullgott träningspass.

 

Imorgon är det Måndag, Sommarlov och massor av tid till träning. Jag hoppas verkligen att jag kommer ha karaktär och motivation till att utnyttja all ledig tid. För om någon har missat det; nu har jag Sommarlov :)