MENY
24 mars 2019
Den här veckan har känts aningen förslappad, men avslutades ändå med positiva resultat.
Jag har som bekant utökat cykelparken med en åttonde cykel. Ett renoveringsobjekt som jag har diverse planer för. Enligt erfarenhet vet jagatt mina planer som ofta ser fantastiska ut i huvet inte alltid blir lika fantastiska i verkligheten. Men någon gång borde man väl lyckas, kan man tycka.
Och eftersom det är så kul att vara i garaget och hålla på med cykel så har träningen dessvärre blivit lite bortprioriterad den här veckan. Men lite träning har jag iallafall lyckas få till, dock inte i den mängd som jag borde.
Det där med att bygga cykel föresten, det är ingen dans på rosor. En av alla saker som var rostiga var styrstammen. Eftersom jag inte tänkte lägga mitt livs besparingar på den här cykeln så försöker jag handla så mycket som möjligt på billiga ställen; alltså Biltema och liknande.
Kollade vad det fanns för styrstammar på Biltema och såg att det fanns ett par olika med några millimeters skillnad i diameter. Eftersom jag inte litar på att jag klarar av att mäta rätt på millimeter med hjälp av en linjal (som mycket väl kan hamna snett) så åkte jag iväg och köpte skjutmått. Sedan tillbaka till garaget för mätning, vidare till Biltema för att mäta styrstammen på plats (om de skrivit fel i katalogen) och inser att deras smalaste styrstam fortfarande är nästan fem millimeter för stor för att gå ner i min ram.
Men om man tar i lite så borde väl gå, tänkte jag av någon oerhört dum anledning, och köpte den iallafall. Och efter att ha kommit tillbaka till garaget ser jag att den självklart inte alls passar, vilket jag egentligen redan visste men ändå inte ville tro på. Jag har ingen aning om hur min hjärna funkar ibland.
Något som iallafall blev bättre resultat var fälgarna som jag lackade mattsvarta, och nya däck fick de också.
På Tisdagen var det så mycket vilodag så att jag får skämmas, så jag hoppar över den dagen i veckans blogg och går direkt på Onsdag.
Jag gjorde samma kompromiss som förra veckan. Åkte till Gustavsvik och simmade snabbt för att hinna fortsätta med cykeln efteråt.
Uj vilken hastighet jag har fått upp på simningen. Eller uj vad alla andra som var där i Onsdags var långsamma. Jag varvade några stycken flera gånger under mina 1500 meter. Det bådar ju gott inför Utmaningen. Om samma personer är med då alltså, vilket jag inte är så säker på.
På Torsdagen tog stegtävlingen vi haft på jobbet slut. Vårt lag "Bästa laget ever. Punkt." som jag var lagledare för slog vårt motståndarlag med det fantasifulla namnet "Kontoret" med hästlängder. Själv kom jag fyra totalt på jobbet. En stor försämring jämfört med förra årets vinst, men det här årets stegtävling startade ganska exakt samtidigt som jag skadade foten, så jag har inte varit lika engagerad den här gången. Hoppas på tillfälle att återupprätta mitt namn nästa år.
Fredag morgon var simning. Inga större förändringar. Dock en ny erfarenhet. Om man andas in genom näsan istället för ut medan man fortfarande är under vattnet så får man mängder av vatten i näsan. Det var dumt. Och nej, det var inte planerat, utan mer ett resultat av min brist på koordination.
På Lördagen var det parkrun. Eftersom jag skulle springa Varvetmilen på Söndagen och foten fortfarande inte är 100% bra så valde jag att ta en riktigt lugn runda den är Lördagen. Det var iallafall planen vid start. Så den första halva kilometern joggade jag bredvid Lars och pratade. Sedan blev det lite trångt med folk, så jag tog ett par snabba steg för att komma emellan, och när jag ändå tagit de där snabba stegen kunde jag ju ta ett par till, när jag ändå var i gång liksom. Och sen kändes det dumt att sakta ner för mycket, även om jag inte körde fullt ut. Så jag kom in på 22,08, vilket jag är nöjd med med tanke på att jag visserligen sprang hårdare än planerat men inte tog ut mig helt och hållet.
Bästa sättet att fira en godkänd parkrun-tid? Ett par timmar i garaget så klart :)
Idag, Söndag, var det alltså dags för årets första lopp utomhus. Varvetmilen, som namnet antyder är en mil, utgår från Risbergska ungefär.
Förra året hade jag förhoppningar om att komma under 50 minuter. Mitt resultat då blev 50,03, vilket var lite lagom ironiskt.
Inför det här året hade jag därför samma förhoppning. Däremot var jag lite osäker på hur verklighetsförankrad den förhoppningen var. Visseligen väger jag mindre än förra året och har tränat mer, men samtidigt har jag haft problem med foten och inte kunnat träna ordentligen på snar två månader. Jag satte därmed som mål under 50 minuter, men en trolig tid på något mellan 48-52 minuter.
Pratade lite med Lars på Lördagkvällen. Han gissade på att jag skulle springa på 46,30. Ungefär i samma veva berättade han att han började bli förkyld. Jag förstod därmed att det var febern som fick honom att yra. 46,30 liksom, vad tror han om mig?
Jag var lite sen hemifrån, men var på parkeringen 40 minuter innan start. Så jag hade hyffsad tid för att hämta nummerlapp, värma upp och ta mig till starten. Om det inte varit för det där med parkeringsautomaten alltså. Det var längre kö till parkeringsautomaten än det är till valfri elektronikkedja på Black Friday. Och eftersom alla tydligen måste betala med kort, och maskinen inte var trimmad så tog varje betalning 1-2 minuter.
Till slut var det min tur, och jag stoppade i två tior utan att veta vad det kostade per minut och hade när biljetten kom ut betalat för att kunna ta 3,5 timme på mig att springa de där tio kilometerna. Nåja, min betalning gick iallafall oerhört mycket snabbare än det gjorde för de kontantlösa människorna.
Efter uppvärmning tog jag mig mot start, där jag hamnade lite väl långt bak, men tänkte samtidigt att då risken att jag rycks med i något högt tempo inte så stor och om det går för långsamt får jag väl springa om.
Starten gick. Med betoning på "gick". Jag hade alltså verkligen hamnat för långt bak. Försökte springa om, men var för istängd i mitten för att kunna ta mig någon annanstans än att följa strömmen som nu hade börjat jogga.
Starten går runt en fotbollsplan, innan man fortsätter iväg på diverse cykelbanor. När vi passerat andra kurvan utanför fotbollsplanen hade strömmen blivit tillräckligt gles för att jag skulle kunna börja springa som jag själv ville.
Varvetmilen består av en tvåvarvsbana på 2x5 kilometer. När jag kom in för varvning visade det sig att jag klarat första varvet på strax över 23 minuter. Lyckas jag hålla samma tempo nästa varv också så kommer jag under 50 minuter trots allt, tänkte jag. Även om jag samtidigt insåg att snart kommer jag bli trött och tempot kommer gå ner.
Therese stod som funktionär strax efter 2 kilometer och alltså även strax efter 7 kilometer. Hon ropade till mig att jag såg pigg och snabb ut. Det bevisar att jag är en bättre illusionist än Penn & Teller någonsin kommer bli, för pigg och snabb var något jag inte alls kände mig. Även om det ändå kändes bättre än jag hade trott.
Det är något jag har märkt nu när jag fått så mycket löparmänniskor i bekantskapskretsen, att man alltid har folk efter banan som hejar och hjälper till att öka min ork. Sånt uppskattas mer än man kan tro.
Ett par hundra meter innan mål stod Johan flaggvakt. Han ropade att jag snart är i mål och att jag skulle ta ut det sista i mig nu. Synd bara att jag redan tagit ut det sista vid motvinden mellan 8-9 kilometer...
Gjorde dock så gott jag kunde den där sista biten, och tänkte hela tiden att snart får jag vila. Snart får jag falla ihop i en klump på marken. Snart får jag andas normalt igen.
Spurtade (nåja...) mot mål, och möttes av Hanna som hängde på mig en medalj och gratulerade till en bra tid.
Sedan var det äntligen dags stillastående få njuta av att andas och glädjen över att jag klarade mitt mål på SUB50. Och inte nog med att jag klarade SUB50; jag tog nytt PB på 10 km med tiden 45,58. Det hade jag aldrig trott.
Lars kom fram och påpekade att han faktiskt hade förutspått en liknande tid igår. Jag fick väl erkänna att han är rätt bra på att gissa tider.
"Behöver vi justera något?" står det.
Ja tack, min ålder. Jag är minsann inga 44 år än på läääääääänge.
Efter att ha pratat lite, kört lite nervarvningsjoggning och stretchat lite gick jag mot bilen där en fantastisk belöning väntade.
En Red Bull före löpning och en Red Bull efter löpning är precis vad kroppen behöver :)
Jag säger ofta att löpning är bland det roligaste man kan hålla på med. Även om det ibland går neråt i motivationen så har man ändå alltid en längtan att få springa igen. Och idag var en sån där alldels fantastiskt rolig löpardag som får mig att inse att vilken tur jag har som får hålla på med löpning.
0