Micke

 

I förrgår var det en ny Fredag och en ny chans att förfina mina kunskaper inom simningens ädla konst. Ingen (med undantag för Chuck Norris så klart) är bra på något första gången man försöker. Men ju mer man tränar på det, desto bättre blir man. Det har funkat för mig förr, och tanken var ju att det även skulle vara så med simningen. 

Ibland kan vissa saker vara svårare än vanligt, och de små framgångarna man lyckas få till kan vara svåra att upptäcka, och det känns som att man kunskapsmässigt står på samma ställe och stampar. Jag skulle nu vara glad om det var så med simningen för mig. Alltså att jag står på samma ställe och stampar, för det skulle i sammanhanget vara en framgång vid insikten hur simningen funkar för mig. Jag blir nämligen sämre och sämre för varje gång. 

Och ja, jag menar det verkligen. Även om jag aldrig känt att jag har koll på simningen så har jag ändå tyckt mig ha koll på grunderna, och för någon dryg månad sedan kände jag t.o.m. att jag började närma mig svaret på mysteriet hur man andas. Sen blev det två veckors uppehåll när Gustavsvik var stängt och jag glömde uppenbarligen bort allt. Jag är inte tillbaka på "ruta ett", utan närmare på "ruta minus sju".

 

Lisa frågade varför jag fortsätter simma när jag inte tycker att det är något kul.

Jag tycker inte jämt att det är så kul att jobba heller. Eller betala räkningar. Eller äta kokt potatis. Men man kan ju inte bara sluta göra saker för att de inte är kul. En vacker dag kanske jag kommer underfund med simningens mysterier. 

Dessutom är ju en av tankarna med mitt försök till nyttigare liv och mindre fluffig kropp att förbättra min tid på Utmaningen i Juli. Den mini-triathlon som var anledningen till att jag började träna simning överhuvudtaget (då jag var en av de absolut sista upp ur vattnet vid årets upplaga)

 

Titti undrade om jag inte kunde träna något annat än simning. Jag svarade henne att simning är en av grenarna i triathlon, och att jag inte tror att arrangörerna har några planer på att byta ut simningen till något annat. T.ex att vi börjar med att spela vollyboll några minuter innan vi hoppar på cyklarna och fräser iväg.

 

Igår var det Lördag, och därmed parkrun. Årets sista Lördag och därmed årets sista parkrun. Det fanns både positiva och negativa upplevelser den här Lördagen. 

Det negativa var att jag var helt miffo i benen. Ingen ork alls. Redan innan vi kom till bron efter några hundra meter kände jag att det här bli ingen snabb runda. Men det är det som är så bra med parkrun. Om man känner att det inte går så bra så är det ingen katastrof, då man har en ny chans att göra ett bra resultat veckan efter.

 

Ett tag var jag t.o.m. nära att stanna till och börja gå en stund, men tänkte att jag joggar lite långsammare och hoppas att tröttheten går över. I samma veva kom Johan ifatt mig, och när vi sprang och pratade, och jag samtidigt hade någon att ta rygg på (eller sida på är väl den korekta benämningen) gick det genast lite bättre. Även om det bitvis fortfarande kändes väldigt segt i benen.

 

Till det positiva hör att jag trots att det kändes så segt kom in på 23.16, vilket i sig inte är någon fantastisk tid, men med tanke på att jag i Våras hade ett PB på 23.17, när jag verkligen ansträngde mig och slet, och att jag nu under en ganska miserabel runda håller den tiden betyder ju att jag har gjort framsteg i löpningen.

 

Det var som sagt årets sista parkrun, och till skillnad mot tidigare nämnda simning så är det här iallafall något jag har förbättrat mig på under senaste tiden. Mitt PB på parkruns 5 km har under det här året sänkts med 2 minuter och 16 sekunder (från 23.17 till 21.01). Jag nådde tyvärr inte målet att komma under 21 minuter innan snön kom, men jag är ändå väldigt glad för att jag börjat se framsteg i löpningen.

En lyckad löparrunda är ju bland det roligaste man kan göra :)

 

Jag börjar tro att jag har en granne som skiljer sig från genomsnittet...

I hörnet på bänken i våran tvättstuga brukar det ibland ligga en strumpa, en trasa eller liknade små saker som försvunnit i tvättmaskinen och sedan hittats av någon efterkommande granne.

Igår när jag var i tvättstugan låg den här i det hörnet.