Micke

 

Idag var det dags för dagen med beslutsångest. Det var ju idag som vattnet skulle vara avstängt hela dagen, vilket betyder ingen fungerande dusch. Därmed ingen träning som kräver dusch, eller träning hela dagen tills duschen åter fungerar.

Ett tredje alternativ var ju förvisso att duscha på gymmet.

 

En hel vilodag utan att göra något alls skulle visserligen vara skönt, men man vill ju helst undvika att vara allt för förslappad, så jag valde att aktivera mig. Cykel kunde vara ett trevligt sätt att röra sig, bestämde jag, så cykel blev det.

Min tanke var att cykla mot Ånnaboda, och komma upp bakvägen så att jag bakade in Mattsabackan i träningspasset.

När jag hade passerat Närkes Kil och såg bergen i fjärran såg jag även att där var det inget vidare väder. Det skulle ju börja regna på eftermiddagen, och upp mot Ånnaboda såg det ut att redan vara eftermiddag. Jag cyklade vidare ändå, och såg dimmoln som sakta rörde sig förbi bergen likt en kuliss från Twin Peaks. Det var nästan så jag räknade med att Bob skulle komma krypande över soffan (någon soffa såg jag visserligen inte, men hade det funnits en soffa i närheten skulle han troligen ha dykt upp). Jag blev iallafall sugen på körsbärspaj.

 

När jag hade passerat Blacksta kom de första regnstänken, så när jag kom till nästa vägskäl där det stod Garphyttan 9 och Örebro 13 så valde jag att åka hemåt. Jag är ju en solskens-cyklist.

Rundan blev därmed kortare än jag hade planerat, men 5,2 mil fick jag ihop iallafall. Bättre än ingenting.

 

Det här var för övrigt min utsikt i stort sett hela tiden. Landsvägscykling är såååå kul och omväxlande...

 

På vägen hem stannade jag till vid småbåtshamnen och festade loss på en powerbar. Måste lyxa till vardagen liksom.

 

När jag kom hem mötte jag hantverkarna. De var redan klara med rören och hade satt på vattnet igen, så nu var det fritt fram att duscha.

 

Efter en proteinshake med pulver från Elite Nutrition (undrar om jag får sponsring snart med tanke på att jag nämner dem lite då och då i bloggen) var det dags att hoppa på en av de andra cyklarna och trampa iväg till Gustavsvik för simträning.

 

Jag kommer ihåg för en hel hög med år sedan när jag så gärna vill lära mig göra en Rock Walk på MTB. Jag tränade och tränade. Jag visste hur jag skulle göra, men jag lyckades inte få till det. Så jag fortsatte träna, lyckades till slut slå loss baknavet på cykeln p.g.a av alla mina allt för hårda sneda nerslag.

Så här mjukt lyckades aldrig jag få till det...

 

 

Och nu har jag alltså fått en ny Rock Walk i mitt liv. Min simning. Jag vet ju ungefär vad jag gör, det ser oerhört bra ut i huvudet och jag tar mig framåt, men det ser med största sanolikhet inte hälften så graciöst ut utanför mitt huvud...

Hur långt jag simmade idag vet jag inte, men jag tragglade fram och tillbaka i Gustavsviks 50-metersbassäng i ungefär 1,5 timme, så någon dryg kilometer blev det väl iallafall.

Visst känns det som att det går åt rätt håll. Men det gjorde det ju även när jag försökte lära mig Rock Walk, och det blev ju aldrig lika snyggt i verkligeheten som i huvudet...

Men som vanligt; övning ger färdighet och jag tänker inte ge upp än på ett tag.