Micke

Inneserien del 1, inga rullskidor och ångloks-hostig
 
På Måndag kväll var det dags för första deltävlingen i Inneserien. En serie på fyra lopp som går i Tybblelundshallen under den här kalla och mörka perioden. Första delen innebär 1000 meter. 
Det postiva med en så kort sträcka är att plågan är över ganska snabbt. 
Det negativa med en så kort sträcka är att man verkligen måste plåga sig hela tiden.
 
Vid anmälan fick jag lite hjärnsläpp insåg jag senare. Man skulle fylla sin uppskattade tid, för att bli placerad i det heatet som liknande löpare skulle springa. Av någon anledning tänkte jag på 5 km-lopp, där jag en bra dag kan ligga på ca 4,10/km. Och inomhus skulle jag slippa motvind och backar. Så jag skrev att strax över 4 minuter borde jag klara. Jag hade helt förträngt att det här handlade ju bara om en femtedel av sträckan, så jag borde ju rimligvis orka springa snabbare än så. Det slog mig dagen efter, men det var ju så dags då. 
 
Under dagen fick lite extra motivation till att göra ett bra lopp på kvällen. Ulrica sa att det skulle innebära gratis Red Bull om jag kom under 3.45 vilket är oerhört lockande. Men Lars toppade alla andra genom att lova en date med Becky Lynch om jag klarade 3.30. Hur han skulle lyckas genomföra det hade jag (och gissningsvis även han) ingen aning om. Men motivationen växte alldeles oerhört extra mycket.
 
 
Dubbel motivation till en bra tid...
 
Loppet började ganska bra. De tre första varven (man springer 5 varv på en 200-meterbana) kände jag mig ganska pigg och ledde. Nu räcker det alltså inte med att vinna sitt heat, utan det räknas om poäng eller nåt beroende på ålder och sånt, så även om jag skulle vara snabbast kan jag mycket väl hamna sist för att jag är yngst och sånt. Så placering i själva heatet är mest en kul sak för självförtroendet. 
 
Bild tagen från Hugrunners video från loppet. Här var jag fortfarande pigg...
 
Vid fjärde varvet försvann min ork och jag kände att det började gå långsammare. Och när vi gick in på femte varvet visade det sig att han som legat tvåa hela tiden hade en hel del ork kvar och spurtade med lätthet om mig, och jag slutade som tvåa på tiden 3.43,12.
Gratis Red Bull men ingen Becky Lynch. Typiskt...
 
Det är ganska torr luft i Tybblelundshallen och efter loppet var vi en hel del som gick runt och hostade. Jag är van vid att hosta efter löpning där, men den här gången var det värre och jag hostade mer eller mindre hela kvällen. Morgonen efter kändes det nästa som att jag varit sjuk för att jag hostat så mycket. 
 
Kombinationen av lite väl överhostad hals och trötta ben efter loppet gjorde att jag hoppade över intervallträningen på Tisdagen och tog det lugnt.
 
På Onsdag åkte jag till Gustavsvik efter jobbet. Möttes av ovanligt mycket bilar på parkeringen. Funderade på om Jullovet redan hade börjat, men tänkte att det var väl lite väl tidigt. Befarade ändå att det skulle vara kaos i bassängen. Och möttes till min stora glädje av att det var raka motsatsen och även den här Onsdagen fick jag en egen bana under en stor del av simningen. 
Simningen i sig gick väl si så där. Som vanligt alltså...
 
Tidigare i veckan, när snön låg kvar, pratade jag och Netta om att åka skidor på Torsdagen. När Torsdagen kom fanns det inte minsta spår kvar av snön och därmed var skidåkning inte så aktuellt längre. Så jag åkte till gymmet och körde SkiErg 10 km. Fortfarande en väldigt tråkig träning. Faktiskt ännu tråkigare än senast.
Så jag tänkte att om det ska vara sånt här väder kanske det är lika bra att investera i rullskidor, så man får komma ut och träna. 
Efter träningen åkte jag därför till Lindells för att kolla lite med dem. Träffade på en trevlig man att prata med. Han sa att det här väglaget är inte optimalt för rullskidor, och jag frågade om det fanns rullskidor med större hjul, som klarade av gruset som ligger utspritt. Han sa att det är inte hjulen som är största problemet, utan kullagren som inte alls mår bra av det här vädret och väglaget.
Jag sa vi har planer på att åka Lospåret, och det är svårt träna inför det när det inte finns någon snö, så det var därför jag funderade på rullskidor. 
"Det bästa jag kan rekomendera är att du åker till ett gym och kör stakmaskin", svarade han.
"Det är därifrån jag just kommer...", svarade jag.
 
Sammanfattning: det blev inga rullskidor för tillfället, och jag får väl försöka vänja mig vid att köra stakmaskin och tänka på att det finns faktiskt folk som har det värre i livet.
 
Fredag morgon innebär simning. Trots att jag körde med både snorkel och dolme gick det trögt. Jag hade ingen som helst kraft i armarna. Jag har kanske inte de största armmusklerna från början, och när de dessutom fortfarande var slitna från gårdagens stakmaskin så var det väl väntat att de skulle protestera. 
 
Lördagen var en speciell dag. Då fyllde denna yngling år och firade med att springa sin 111:e parkrun.
Ett kort tag tänkte jag att jag skulle försöka ta PB. Kul med PB på sin Födelsedag liksom. När första kilometern visade 4.18 la jag ner det försöket och sprang vidare bara för skoj. Det mest benen som protesterade. Hela var jag var visserligen trött, men benen kändes stela och sladdriga. 
Kom in på 22.46 och börjar känna mig lite deppig över att ha blivit så långsam. Jag lever fortfarande på hoppet att det är vädret som är orsaken. Plus att man har mer kläder på sig. Att jag är gammal och tjock ignorerar jag helt och hållet.
Ingen bra tid trots att jag uppenbarligen har ett helt optimalt löpsteg
(foto Jimmy Glinnerås / photobyglinneras)
 
På kvällen blev det som det blir vid Födelsdagar fika i mängder och dagens frukost bestod bl.a av tårta, Jaffakakor och Frank's.
Sammanfattning: jag har inte förbättrat mina chanser till PB den närmsta tiden...
 
 
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress