MENY
29 december 2019
Det här kan komma som en chock för många, men tydligen kan jag uppfattas som dryg och hånfull ibland. Jag fattar inte i mina vildaste fantasier hur denna uppfattning har kommit fram, men ibland låter omgivningen mig få veta att så är fallet. Jag anser självklart att omgivningen är överkänslig. Eller bara spån i största allmänhet.
Den senaste i raden som kallade mig dryg var Nettan. Jag som bara vänligt önskat henne en trevlig arbetsvecka och påmint henne om att ställa väckarklockan. Dessutom kanske jag nämnde att det skulle bli skönt att får sova så länge jag ville utan några tider att passa. Det var ju inte mitt fel att hon inte hade Jullov liksom...
Hon sa att hon minsann skulle ringa och väcka mig när hon gick upp på Måndag morgon, för att jag inte skulle få njuta av min ledighet. (vem är det nu som är dryg och hånfull?)
Så det var ju bara en sak att göra; se till att vakna tidigare än henne så att jag fick sista ordet i det här.
Min tanke var att åka och simma direkt på morgonen. När klockan ringde på morgonen var den tanken inte lika lockande längre, så jag ställde fram klockan två timmar och somnade om.
Hann iallafall SMS:a Nettan i god tid innan hon skulle vakna, och det var huvudsaken ;)
Efter att ha ägnat ett par timmar åt att baka pepparkarkor (med tillhörande provsmakning av både kakor och deg) var det dags att försöka bränna bort lite av kalorierna. Så det blev den sedvanliga Dagen-före-Julafton-cyklingen. I år var det barmark, och jag behövde inte ens känna tvekan om jag skulle köra med eller utan dubbdäck. Någorlunda kallt var det iallafall, speciellet om fötterna efter några mil, men man kan ju inte vara nöjd med allt.
Tisdag innebar Julafton. Jag har inte riktigt fått den där Julkänslan i år. Vet inte om det har med vädret att göra eller om det är något annat.
En av alla traditioner är Julaftons-löpningen innan vi samlas hos Mamma för Julmat. Årets runda kunde genomföras utan Icebugs, då det inte blev något som ens kunde liknas med vit Jul i år.
Även i år blev jag bortskämd av Tomten på kvällen. Skönt att aldrig anses vara vuxen ;)
Bland det träningsrelaterade i Tomtens säck fick jag lite träningsböcker, rengörningsprodukter till cyklarna och en omgång energidryck. Tomten är snäll :)
Snön fortsätter att lysa med sin frånvaro, så det där med skidträning är lika svårt den här veckan som föregående. Däremot är vädret allmänt fuktigt, vilket avspeglar sig på att marken alltid är blöt och i veckan fick jag till slut göra slag i saken och köpa skärmar till min Scott Gravel. Jag tycker inte om stänkskärmar på cykeln. De väger inte mycket, men bara synen av skärmarna gör att cykeln känns betydligt klumpigare, tyngre och långsammare.
Men samtidigt tycker jag inte om att se ut som ett diaréanfall på ryggen efter varje runda heller, och i valet mellan dessa två saker valde jag skärmar trots allt.
Två plastbitar och lite metallstag = en halv månadslön. Tackar...
Stack iväg till gymmet för att köra lite SkiErg. Det gick inte det minsta bra. Planen var att köra intervaller, vilket jag också gjorde. Dessvärre fick jag avbryta efter tredje intervallen då jag inte fick luft ordentligt längre. Jag blir (jag fattar inte hur det går till) ganska täppt i näsan när jag äter saker med mjöl. T.ex bröd, pannkakor, bullar o.s.v. Med tanke på hur mycket Mamma har bakat den här Julen och att jag besökt henne varje dag under Julhelgen så får jag väl skylla mig själv. Men gott har det varit.
Fredag morgon innebär simning. Att jag har Jullov är ingen gilltig ursäkt för att hoppa över det, så vid 5-tiden satt jag och åt frukost på min lediga dag, innan jag gjorde mig klar för att cykla iväg i mörkret.
Det var ingen trängsel, och det hade jag egentligen inte räknat med heller. I "min" del av bassängen var vi den första halvtimmen bara två stycken, så det var lyxigt. Det kom lite fler senare, men inte så att de blev trångt.
Den här Fredagen fick vi tyvärr meddelande om att parkrun var inställt dagen efter p.g.a halka.
På kvällen hörde dock Lars av sig och undrade om jag skulle med och köra parkrun ändå på Lördagen. Alltså det blir ju ingen riktig parkrun, men köra den slingan och fika efteråt.
Efter en kort betänketid tyckte jag att det var en ypperlig idé, så på Lördag morgon var vi redo för löpning.
Nya snygga skyltarna som kom upp för någon vecka sedan.
(Foto okänd snygg tjej som Lars trakaserade och tvingades avbryta sin löparrunda för att fotografera oss och som när jag påpekade att det här avbrottet sabbar hennes tempo avfärdade det som att det inte var någon fara även om man kunde läsa mellan raderna att hon ansåg att Lars var oerhört jobbig som valde en löpare som fotograf istället för någon som promenerade och därmed inte hade samma pulshöjande aktivitet för sig, varpå vi gentlemannamässigt självklart tackade henne för hjälpen innan Lars godkände att hon fick springa iväg, dock i ett betydligt lägre tempo vilket gjorde att vi senare kom i fatt henne och sprang förbi och Lars försökte släta över sitt tidigare olämpliga tilltag att avbryta hennes runda genom att nu säga "det ser bra ut" i syfte att hon hade bra löpsteg med som hon troligen tolkade som att han menade att hon såg bra ut och därmed klassade honom som en äldre snuskgubbe och jag funderade på att om isen på Hjälmaren skulle hålla om jag valde att springa där istället för att inte råka förknippas med just nämnda äldre snuskgubbe)
Med undantag för två korta bitar, dels 2-3 meter vid utedasset och någon liknande bit vid 1 km så var det fantastiskt bra underlag och skönt löparväder (vi såg t.o.m solen skymta lite), så efter 4 km-skylten valde vi att svänga vänster och ta en extra runda innan vi tog sikte på Naturens Hus för fika.
Glass och vatten; den perfekta avslutningen på en löparrunda.
Söndag morgon hade jag tänkt att jag skulle ut och gå innan frukost, någon timme eller två.
När klockan ringde var återigen den där motivationen försvunnen. Jag kompromissade och började istället med att äta frukost med syfte att ta en löparruna efteråt. Löpning är ju roligare än promenad.
Så efter frukosten gav jag mig ut och möttes av ganska varmt väder, men storm utöver det vanliga. Våra Örebro AIK-jackor visade sig dock vara fantastiska i det här vädret. Det blev aldrig kallt eller dragit, utan tvärt om lite för varmt.
När jag kom vid utedassen på parkrunrundan var vattensamlingen helt borta. Vet inte om komunen eller någon varit där gjort något åt det. Skönt att slippa hoppa där iallafall.
Fortsatte över bron bort mot spökhuset. Tänkte att har de fixat den här vattensamlingen kanske de har fixat den stora där borta också. Det hade de inte, och den vattensamlingen är i den storleken att det inte är något man kan hoppa över. Om man nu inte är kapabel att hoppa 15-20 meter alltså, och det är inte jag. Så jag vände och sprang samma väg tillbaka. Runt 11 km fick jag ihop iallafall.
Om några dagar är det Nyårsafton, och det är dags att bestämma sina Nyårslöften. Årets Nyårslöfte misslyckades jag ju tyvärr med. Det var att jag skulle springa parkrun på 20.35 eller snabbare. Som bäst blev det 20.57, och det är ganska stor tidsskillnad på så kort sträcka.
Så jag tänker ta samma Nyårslöfte igen, med bonusönskan att klara SUB20.
Vidare ska jag återgå till en tjockisdag i veckan. Det har blivit lite väl mycket undantag från det hälsosamma livet jag började, så nu ska det bli en dag i veckan som jag får äta som jag vill, och resterande sex dagar ska vara nyttiga.
Pratade med Martina igår om hur man ska lyckas hålla sina löften. Hon sa att om jag dricker energidryck på andra dagar än tjockisdagen ska jag åka Vasaloppet.
Jag ifrågasatte att använda straff som motivation. Det är ju bättre med något som motiverar och lockar en att kämpa på, istället för att leva i en oro att bli straffad.
Hon påstod att jag själv hade sagt att man skulle ha ett straff om man fuskar. Jag har ingen aning om vad jag säger längre.
Hur som helst; snart slut på tjockis-2019 och vi hoppas att vältränade-2020 bjuder på massor av glädje (både gällande träning och utanför träning), snabba tider, snygga medaljer och löneförhöjning så jag har råd med alla anmälningsavgifter.
Gott Nytt År på er
0