Micke

Tråkigt gymbesök, extra kall simning och väldigt varm löpning
 
 
Den här veckan började Sommarlovet på riktigt, och antalet tider att passa är minimalt många och njutningen är fullständig.
Min tanke var att under de här fyra veckorna ska jag försöka ta tag i det där med träning och nyttig kost igen. Det gick ju så bra ett tag, men sedan blev det en svacka som har hängt kvar alldeles för länge. Nu när jag är omgiven av ledighet är chansen större att klara av den välbehövliga förändringen, så Måndagen innebar inte så mycket sovmorgon som man skulle kunna tro. Vid 8-tiden var jag nämligen på gymmet och kände mig oerhört duktig som inte låg och sov bort min ledighet. Jag kände även en svag ångest och misär, för gym är ju så tråkigt. Jag föredrar träning utomhus. 
 
Den här morgonen var min koncentration inter riktigt på topp, då jag strax innan jag la mig på Söndagkvällen hittade en bil jag ville ha. Jag har tillräckligt med uppfostran för att inte ringa på en annons mitt i natten bara för att jag råkade upptäcka annonsen just då, och jag har även tillräckligt mycket uppfostran för att inte ringa tidigt på morgonen, då vissa faktiskt sover. Så jag tänkte ringa vid 9-10-tiden, eller något i den stilen. Då bör de flesta vara vakna.
Eftersom bilen dök upp i tankarna titt som tätt blev träningen inte riktigt så effektiv som den borde ha varit, och till slut gav jag upp, cyklade hem och ringde.
Eftersom den här bloggen är tänkt att handla om min träning och jakt på ett nyttigare liv så ska jag inte vara så grundlig angående mina bilaffärer, utan kan bara nämna att Ja, det blev affär och Ja, det blev så klart Volkswagen igen och min bilpark känns för tillfället komplett (jag får iallafall inte plats med fler bilar i garaget...)
 
På Onsdagen gjorde jag något jag inte har gjort på många år. Jag använde snooze-knappen när klockan ringde. Två gånger dessutom. Jag brukar alltid gå upp vid första signalen, men den här onsdagen var jag tydligen lite extra rebellisk. 
Efteratt ha ätit frukost hoppade jag på cykeln och strax efter 6 var jag på Gustavsvik. Det var ovanligt mycket folk för att vara en tidig morgon, men jag fick plats trots allt.
 
Första timmen övade jag på att ta mig framåt och andas utan att höja huvudet för mycket. Stillastående i grunda änden, med huvudet liggande i vattnet, gick det riktigt bra. Men så fort jag flyter iväg får jag någon sorts hjärnsläpp och blandar ihop vilken halva av ansiktet som är under vatten och vilken som är över, och framför allt vart det är bäst att inhämta nytt syre (svaret är ovanför vattnet).
Jag avslutade med att simma några hundra meter vanligt pensionärssimning, vilket ser ut att bli mitt valda simsätt vid Utmaningen om inget under inträffar med mina färdigheter inom simning de kommande dagarna.
 
När man (iallafall jag) springer och det börjar bli för jobbigt längtar man till målgång där det oftast brukar finnas någon sorts gräsmatta. Man ser framför sig hur man tar sig i mål och sedan får lägga sig och bara njuta av att vila.
När man (iallafall jag) simmar brukar jag inte längta efter något speciellt, men däremot brukar jag vara väldigt trött en stund efteråt, alltså när man duschat och sånt. Oftast brukar man vara tvungen att åka till jobbet efteråt, och där uppskattas det inte om man sover. Den här dagen var jag ju däremot ledig, så när jag kom hem la jag mig på yogamattan, och somnade tydligen ganska snabbt. Sova är naaaaaajs.
 
Torsdagen innebar värme. Sommar och sol och massa plusgrader. Jag gav mig ut på en löparrunda och insåg redan efter ett par kilometer att jag borde ha tagit med mig vatten, men det var så dags då. Dessutom hade jag mina Asics Nimbus på mig. De är väldigt sköna, bra dämpning och sitter bra, men de är tungsprugna. Det är nog lite för mycket dämpning, så de tar lite för mycket kraft. Det i kombination med värmen gjorde att det blev en seg runda. Tänkte att jag kanske kan komma under 50 minuter på milen iallafall. Det kunde jag inte. 50,32 blev det. Typiskt.
 
På Fredagen åkte jag till Ånnaboda. Främst för att sola och ta det lugnt, men kanske skulle man våga sig på att bada också. 
På vägen dit lyssnade jag på podden "Horros movie survival guide" där de i just det avsnittet diskuterade "Hajen". Inte för att just hajar är så vanliga i Ånnaboda, men med min fantasi var det kanske inte det bästa att lyssna på strax innan man skulle ta sin årspremiär för utomhusbad...
 
 
Jag påpekar ju ibland att det vissa dagar är väldigt kallt i vattnet på Gustavsvik. Jag vet tydligen inte vad jag har talat om, för det var ingenting jämfört med dagens upplevelse. Ånnabodasjön var Kall med stort "K". Jag hörde två prata en bit bort och det var tydligen ca 15 grader i vattnet.
Jag kände ändå att jag måste väl doppa mig. Gick fram till stegen, stoppade ner en fot och det kändes inte så oerhört farligt. Det där med att ingen annan på stranden badade ignorerade jag. Stoppade ner andra foten. Visst var det lite kyligt, men inte överdrivet. Så jag hoppade i. Och upptäckte att det var jättedumt.
Det var den där temperaturen så man bara trampar vatten och försöker komma på hur man andas. Och då menar jag inte andas i det avseendet som man gör vid simning (som jag som bekant har problem med) utan andas över huvud taget. 
Tog ett simtag, hyperventilerade lite. tog ett simtag till. Kastade en längtansfull blick mot stegen ett par meter bakom mig. Tog ett par simtag till. Och jag började vänja mig vid att känna mig som ett fruset torskblock från Findus som guppade fram i det mörka vattnet.  
Tröstade mig med att om det trots allt kommer en haj så kommer den inte kunna ta en tugga av mig då jag i det här förfrusna stadiet skulle vara alldels för hårdtuggad.
 
Efter en stund gick jag upp för att värma mig i solen. Inte helt oväntat hade solen påpassligt gått i moln, och det hade även börjat blåsa lite. Jo man tackar.
Snart kom solen fram, så jag la mig på badlakanet och utan att överraska någon kan jag meddela att jag somnade tydligen igen. 
 
Efter ett tag dök en omgång barn/ungdomar upp (typ 10-12 årsåldern) och började spela fotboll bland oss som låg där, helt utan hänsyn. Och det var inte bara skjuta bollen fram och tillbaka till varandra, utan de körde fullt ut som om det inte fanns några andra där. 
Först fick jag en boll på benet. Inte så farligt, men att det var helt naturligt för dem och ingen ursäkt framfördes var ju lite irriterande. 
När jag en stund senare blev sparkad i huvudet växte irritationen. Såg mig omkring och jag var inte ensam om att bli drabbad. Några minuter senare kom de springade mot mig igen och började dribbla precis vid mitt huvud där jag låg. Snabbt som Chuck Norris fick jag tag i bollen och hivade iväg den mot sjön. Vart den hamnade vet jag inte, för jag la mig ner utan ett ord till dem. Budskapet gick tydligen fram, för de stannade upp och det blev helt tyst, och strax efteråt lämnade de platsen.
Jag kommer bli en fantastisk tjurig gubbe när jag blir gammal. 
 
Jag köpte för ganska längesedan triathlon-skosnören. Det kändes som en nödvändig investering när jag kör en mini-kort-triathlon en gång om året...
Tänkte att det kunde vara bra att prova om de funkar innan det är dags "på riktigt", så på Fredagkvällen tänkte jag sätta i dem, och provspringa på parkrun dagen efter.
Man känner sig faktiskt lite extra dum när man får en bruksanvisning över hur man trär skosnörena i skorna...
 
Tacka vet jag kardborreband...
 
På Lördagens parkrun var det alltså dags för premiärtur. Efter typ 100-200 meter var det ett faktum att de inte var speciellt fantastiska. Det kändes ungefär som när man inte har knytit skorna ordentligt. De satt kvar på fötterna, men de glappade lite och det kändes inte bra. Men men, alla investeringar kan ju inte vara fantastiska.
 
Efter drygt fyra kilometer började jag närma mig Dan (heter han inte så? Nu heter han iallafall det i resten av den här bloggen). Han är inte med så ofta, men när han är med är han snabbare än vad jag är. Inte utklassnings-snabb, men någon halv minut. Så det kändes skönt att jag trots mina glappande skor närmade mig honom. Strax före bron passerade jag honom. "Det ser bra ut" ropade jag uppmuntrande. Jag kommer inte ihåg vad han svarade.
 
Höll mig fortsatt en bit framför honom, men misstänkte att han skulle försöka spurta i slutet. Och mycket riktigt; när vi hade omkring 150 meter kvar hör jag snabba steg, och en blick över axeln visar att där kommer han dundrande. Dessvärre (för honom) orkade han inte hålla den hastigheten hela den resterande biten, medan jag som joggat runt och irriterat mig på mina glappande skor tydligen hade massa krafter kvar. Swish, sa det och jag lämnade honom i ett rökmoln.
För att citera Johnny Tran: "Too soon junior"   ;)
 
 
När jag var i Ånnaboda på Fredagen var jag tydligen lite för länge i solen. Inte så jag brände mig, men precis på gränsen, vilket gjorde att jag borde hålla mig lite ifrån solen ett par dagar. Det funkade ju si så där när jag dels just har köpt en cab och när det dels är så här inbjudande löparväder.
Men jag tänkte faktiskt hålla mig inne och städa idag. På riktigt, och det är ju tanken som räknas. Men när jag såg termometern visa 26-27 grader och solen strålade gick det ju inte att låta bli en runda ändå. Smörjde in näsan med solskydd, fyllde flaskorna i vätskebältet, laddade hem nattens avsnitt av wrestlingpodden och gav mig ut. 
Jag valde den här dagen mina mer lättlöpta Saucony Ride ISO, och visst märker man genast skillnad jämfört med Nimbus.
Efter några kilometer kom jag till soptippen (som inte är soptipp längre utan ett naturområde, jag tränar väl inte på återvinningscentralen liksom) och körde lite backträning där innan jag sprang vidare mot småbåtshamnen, genom Rynninge och hem igen. Det blev strax över 10 trötta och svettiga kilometer. Även om jag inte kände mig lika knäckt som jag gjort den senaste veckan så var det ändå jobbigt, och milen tog nästan fem minuter längre än vanligt. Fem minuter är mycket. Skyller på värmen. Och att jag inte har tränat tillräckligt. 
Jag är iallafall glad att jag tog vätskebältet idag, för det var välbehövligt. Och trots att det var jobbigt att springa i värmen är jag så glad att det är Sommar och bra väder.
Åååååh vad jag älskar Sommar och ledighet.
 
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress