Micke

Tack och hej
När jag började skriva den här bloggen hade jag två huvudmål med den.
 
1* Jag skulle känna mig mer "tvingad" att träna mer och leva mer hälsosamt när jag ständigt uppdaterade om mina framsteg (och även bakslag).
 
2* Jag skulle få till en blogg som växte till den grad att jag blev eknomiskt oberoende och kunde leva på att skriva och träna. Rena drömmen alltså. Och egentligen inte så verklighetsförankrat. Men man måste ju få drömma.
 
Nu, ca 1,5 år senare kan jag meddela att punkt nr 2 inte ens är i närheten att bli uppfylld. Antalet läsare är oftast två-siffrigt, med diverse tre-siffriga undantag då och då. Så nej, det här med att skriva en framgångsrik blogg var något som jag har samma fallenhet för som simning; ingen alls alltså.
 
Det känns som att jag bara upprepar mig vecka efter vecka; jobbiga intervaller, misslyckad simning, trevlig parkrun, abstinens efter Red Bull, och diverse löparrundor och cykelturer med mer eller mindre lyckade resultat. Och det blir kanske inte så intressant att varken skriva eller läsa när det inte sker större förändringar.
 
Så nu läggs den här bloggen åt sidan. Kanske tar jag upp den igen någon gång framöver, eller också glöms den sakta bort och är om något år helt förträngd. 
Jag fortsätter iallafall med kortare inlägg på Instragram (mittpannben.blogg) när/om det händer något kul :)
 
Tack till er trogna läsare jag trots allt har haft. Kul att åtminstone några har funnit nöje i att läsa om min enkla vardag.
 
Avslutar med gårdagens Baywatch-bild. Tre ynglingar som i slowmotion sprang på stranden med det blå havet i bakgrunden och solen skinande från en molnfri himmel. 
 
Man kan tro att det är David Hasselhoff, Pamela Anderson och Michael Newman som kommer springande, men tro det eller ej; det är jag, Lars och Andreas.
(foto Malin Silén)
 
Kombat-tanten

Det gör inget om man upprepar sig ibland.
Det gör inget om man upprepar sig ibland.

Svar: Ha ha, kul Ha ha, kul
Ha ha, kul

😁😉
Micke

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress